Vanligtvis beskrivs prokrastinering likt ett irrationellt beteende som kan få olika former av negativa konsekvenser för individen och dess omgivning. Förutom att uppgiften i sig  brukar påverkas kan uppskjutande också leda till konflikter med nära och kära, sämre prestation, liksom mer stress och vånda. Det gäller dock samtidigt att vara medveten om att prokrastinering befinner sig på ena ändan av skalan. Motsatsen, att vara en extremt duktig och hypereffektiv människa, kan nämligen också medföra en hel del svårigheter. Precis som att ha många saker ogjorda vållar även höga krav mycket oro, något som kan vara minst lika problematisk.

Förmågan att kunna sätta upp och fullfölja mål är i grund och botten en bra sak. Det hjälper oss att fokusera på det som är mest angeläget och bidrar med en meningsfullhet i tillvaron som har visat sig höja vår allmänna tillfredsställelse. Att alltid eftersträva nya bedrifter har emellertid en baksida. Genom att enbart värdesätta våra ansträngningar och resultat är sannolikheten stor att vi bygger hela vår självbild på våra prestationer. Risken är då stor att vi ständigt måste göra mer och bättre för att känna oss nöjda med vad vi gör, något som väldigt lätt kan utvecklas till ett löpband som snurrar allt fortare och går ut över allt annat som är viktigt i livet.

Att vara oerhört målinriktad kan även skapa bekymmer med att prioritera rätt och dra gränser gentemot sig själv och andra. I och med att måluppfyllelse utgör en viktig drivkraft kan det vara svårt att avgöra vilka uppgifter som är mer angelägna och vilka som kan vänta till senare. Detta bidrar till en känsla av stress eftersom allting upplevs vara lika överhängande, samtidigt som sina åtaganden upptar en allt större del av sin vardag. Dessutom kan det vara besvärligt att be andra om hjälp, delegera eller helt enkelt tacka nej till sådant som vi inte hinner med, något som snabbt resulterar i alltför många saker på vårt bord och upplevelsen av att vara överväldigad.

Lika viktigt som att ta tag i saker och bryta ett mönster av prokrastinering kan det således vara att träna sig i att begränsa sina åtaganden och fastställa vad som är gott nog. Vare sig uppskjutande eller effektivitet är eftersträvansvärt i det långa loppet. Det handlar snarare om att skapa en balans som fungerar och som möjliggör att uppgifter blir gjord på samma gång som det finns utrymme att ägna sig åt det vi upplever är betydelsefullt i livet. Istället för att enbart förlita sig på mål kan det därför vara bra att också klargöra sina värderingar – vad vi själva vill stå för och vad vi önskar att tillvaron ska handla om. En bra utgångspunkt är att fundera över följande frågor:

  • Om du hade … (pengar, framgång, karriär) som du önskar dig, vad skulle du då göra med ditt liv?
  • Om du uppnådde … (den position du eftersträvar), vad skulle du då kunna göra som du inte kan idag?
  • Om du var … (den person du önskar bli) vad skulle då vara annorlunda i ditt liv?

Akademisk referens: Michalak, J., & Holtforth, M. G. (2006). Where do we go from here? The goal perspective in psychotherapy. Clinical Psychology Science and Practice, 13(4), 346-365.

Dahl, J. C., Plumb, J. C., Stewart, I. & Lundgren, T. (2009). The Art & Science of Valuing in Psychotherapy. Oakland: New HarbingerPublications Inc.

Foto: http://www.flickr.com/photos/unefrancaisnuit/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.