Sätt på dig armbandet Nike Fuelband när du ska träna och du har en flashig nästa generationens stegräknare, komplett med app och möjlighet att se statistik över hur mycket du rör dig. Nike har hittat på ett eget mått för rörelse, fuel, och rekommenderar olika nivåer för hur mycket fuel du bör jaga under en dag. Aktiv kontorsdag: 2000 fuel. Aktiv dag med träning: 3000 fuel. Väldigt aktiv dag:... → Läs mer]]> Starta appen Zombies, Run! när du ska ut på löprunda så varvas din musik med radiomeddelanden om att du är jagad av zombies. Det hela är lite som en ljudbok för den som tränar med en sammanhållen historia där du blivit utsedd till “Runner 5″ som måste springa för att hämta förnödenheter, springa för att rädda personer som är fast utanför den säkra staden och springa för att hitta botemedlet till viruset som skapat alla zombies. Ett uppdrag motsvarar en löprunda.

Sätt på dig armbandet Nike Fuelband när du ska träna och du har en flashig nästa generationens stegräknare, komplett med app och möjlighet att se statistik över hur mycket du rör dig. Nike har hittat på ett eget mått för rörelse, fuel, och rekommenderar olika nivåer för hur mycket fuel du bör jaga under en dag. Aktiv kontorsdag: 2000 fuel. Aktiv dag med träning: 3000 fuel. Väldigt aktiv dag: 4000 fuel. När du synkar armbandet med appen får du animationer när du når eller överträffar ditt eget valda mål och du har tillgång till mängder av grafer över dina dagar, veckor, månader och år.

Zombies, Run! och Nike Fuelband kan båda ses som träningsredskap som lånar funktioner från spel, det som kallas gamification eller spelifiering. Det finns dock en viktig skillnad. Nike Fuelband förlitar sig mer på poäng, små troféer och mål. Något som kritiserats för att vara en ytlig variant av spelifiering. Krititerna kallar detta för pointification eller poängifiering. När Niklas träffade en av skaparna till Zombies, Run! menade han just detta. Att många spelappar som Runkeeper och Nike+ glömmer bort spelet och fokuserar på poäng och statistik. Zombies, Run! däremot leker med löpningen och förändrar upplevelsen av den. Du kanske blir rädd när zombies börjar flåsa dig i nacken eller extra motiverad att öka tempot när du får höra att du har chans att rädda 50 liv.

Själv har jag tagit mig till uppdrag nr 11 i Zombies, Run! samtidigt som jag har använt Nike Fuelband i ungefär en månad och nått 62 051 fuel. Jag har ett snitt på 2 585 fuel och hamnar då mellan en aktiv kontorsdag och en aktiv dag. Jag gillar båda metoderna. För mig verkar det inte finnas en motsättning mellan spelifiering och poängifiering. Men vi får se vad som funkar i det långa loppet.

Jag ska fråga Runkeeper vad de tänker när de kommer till Health Hack Day nu i helgen.

Läs mer: Vår medarbetare Linda Backman skrev artikeln 5 sätt att spela vardag till Modern Psykologi och jag skrev om mitt framträdande i P3 Spel om att jaga troféer här, alla våra texter om spelifiering hittar du här.

Ovan ser ni en enkät som skickades ut till mig som en del av mitt deltagande i studien Track Your Happiness. Studien går ut på att deltagarna får ett antal enkäter utskickade till sig varje dag för att på så vis kunna följa hur ens mående ser ut över en... → Läs mer]]> Ett av många kända uttalanden från Steve Jobs är de om hans bristande tilltro till marknadsundersökningar. Jobs har bland annat sagt att människor inte vet vad de vill ha innan han visat det för dem. Visst finns det mycket sanning i detta, en enkät hade aldrig kunnat visa att iPad skulle bli en succé. Även om jag alltid kan uppskatta en radikal hållning så innebär detta givetvis inte att vi helt ska sluta samla in information av vad människor tycker om olika saker. Det finns dock ett inneboende problem med de flesta enkäter, de får oss sällan att svara helt ärligt.

Ovan ser ni en enkät som skickades ut till mig som en del av mitt deltagande i studien Track Your Happiness. Studien går ut på att deltagarna får ett antal enkäter utskickade till sig varje dag för att på så vis kunna följa hur ens mående ser ut över en längre tid. Studien öppnar också upp för flera intressanta jämförelser mellan upplevd lycka och exempelvis kost. Problemet med denna enkät är att jag inte kunde svara på den eftersom det jag åt till middag inte fanns med som ett alternativ (jag åt frukost). Visst kan detta ses som något ganska trivialt men denna typ av problem leder ju slutligen till att datan inte blir så värst tillförlitlig.

Beteendeekonomen Stephen Phillips berättade på Marknadsundersökningens dag om hur han varit med om något liknande. Efter en hotellvistelse fick han som vanligt en enkät där han fick fylla i hur han upplevde hotellet. Enkäten berörde frågor om hur välstädat rummet var och hur servicen upplevdes. Såg man till hur Stephen svarat så fick man bilden av att detta verkar ha varit ett trevligt hotell som Stephen nog skulle komma tillbaka till. Problemet var att även denna enkät hindrade Stephen från att vara helt ärlig. I själva verket skulle han aldrig besöka hotellet igen eftersom deras WiFi var alldeles för dåligt. I enkäten som han fick fylla i fanns det dock ingen fråga eller utrymme där han kunde berätta detta.

Visst kan det kännas larvigt att klaga på enkäter men fundera gärna en stund på vilka konsekvenser dessa fel kan få. I fallet med hotell leder det ju till att de förlorar kunder men har ingen aning om varför. Studien jag var med i blir lidande av att datan de samlar in inte är korrekt. Båda fallen handlar alltså om hur enkäter designade för att underlätta för förändring och förbättring i själva verket leder till det motsatta.

Kassörskan på Daglivs Klippet: Va fint du ordnat alla varor! Det gör det lättare för mig.

SMS från Blodcentralen: Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient.

SMS från deltagare på föreläsning jag höll på KTH: Tack Oskar! Din föreläsning har gjort oss till bättre människor! → Läs mer]]> Förklara konsekvensen av beteendet som du ger feedback på. Då blir det mer kraftfullt. Här kommer tre fina exempel jag råkat ut för:

Kassörskan på Daglivs Klippet: Va fint du ordnat alla varor! Det gör det lättare för mig.

SMS från Blodcentralen: Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient.

SMS från deltagare på föreläsning jag höll på KTH: Tack Oskar! Din föreläsning har gjort oss till bättre människor! <3

Den sista kom i en övning när jag lät deltagare träna feedback genom att skicka just sms. Då var det en liten bunt som letade rätt på mitt nummer. Hjärtvärmande.

Läs mer: Oprah har teamat upp med TED-kändisen och spelkonstruktören Jane McGonigal för att skapa tacksamhetsspelet Thankyougame. Målet är att komma upp i en halv miljard tack över världen. De förespråkar också att man ska förklara vad beteendet lett till, de kallar det “find the benefit”. Varför inte testa?

Ni på KTH, Blodcentralen och Daglivs Klippet kan definitivt klicka på knappen “I said thank you”.

Psykologifabrikens alla texter om feedback finner du samlade här.

I en studie från 2009 fick sociologen Brian Uzzi tillgång till data på hur många så kallade instant messages som skickades av de anställda på ett stort fondförvaltningsföretag. Totalt skickades det över två miljoner meddelanden under 18 månader mellan börsmäklarna som arbetade på företaget. Det Uzzi ville ta reda på var huruvida det fanns några samband mellan skickade meddelanden... → Läs mer]]> En av myterna som omger begreppet kreativitet är att de som är mest kreativa inom ett fält ofta kommer utifrån. Vi pratar alltså om myten om outsiders som tar sig an ett helt nytt område och som en följd av detta revolutionerar det totalt. Sanningen är dock att de som står för radikala innovationer oftast har år av utbildning och praktiserade inom ett specifikt området bakom sig. Det som däremot kunnat visats i forskning är att personer som aktivt samlar på sig nya intryck är mer kreativa och framgångsrika i sitt arbete.

I en studie från 2009 fick sociologen Brian Uzzi tillgång till data på hur många så kallade instant messages som skickades av de anställda på ett stort fondförvaltningsföretag. Totalt skickades det över två miljoner meddelanden under 18 månader mellan börsmäklarna som arbetade på företaget. Det Uzzi ville ta reda på var huruvida det fanns några samband mellan skickade meddelanden och hur väl företagets mäklare presterade. Efter att ha analyserat denna enorma mängd data kunde Uzzi visa att de mäklare skickade ut flest meddelanden (och därmed deltog i flest konversationer) gjorde vinst på hela 70 procent av sina aktietransaktioner. Den genomsnittlige mäklaren på företaget gjorde vinst på 55 procent av sina transaktioner. Gruppen som aktivt samlar in intryck från sina kollegor och som också upprätthåller en konstant dialog med dem visade sig alltså även prestera bättre

Det finns flera exempel på hur företag försöker skapa situationer där de anställda kan träffa varandra och få lite nya perspektiv på saker de jobbar med. Steve Jobs valde till exempel att placera alla förnödenheter på Pixar (konferensrum, caféet, toaletter) i mitten av deras kontor. På så vis skulle de anställda nästan tvingas till att dagligen växla ord med varandra. En annan genialisk idé är från företaget 3M som då och då arrangerar en “idékonferens” där företagets anställda får visa upp sina egna hobbyprojekt för sina kollegor från andra avdelningar.

Att aktivt söka nya intryck och att ta in andras perspektiv är alltså något som kan göra dig mer kreativ. För att göra detta behöver du inte styra upp en idékonferens utan det kan till exempel räcka med att äta lunch med en person som inte arbetar med samma sak som du själv gör. Den första maj var jag med i Nyhetsguiden i P3 och tipsade om just detta. Aktiviteten döptes snabbt till Krunch (kreativitetsluch) och kan bland annat följas på Twitter under #krunch. Min oändligt kreativa kollega Arvid har till och med hunnit styra upp sajten Hashtagkrunch där du enkelt kan styra upp en kreativ lunch med någon som inte gör samma sak som du själv.

Bild: flickr.com/raptortheangel
Referens: Synchronicity, instant messaging, and performance among financial traders av Saavedra, Hagerty och Uzzi

Denna serie kan ses som små axplock ur utbildningen Idéfabriken — psykologin som gör dig mer kreativ. Jag har tidigare skrivit om styrkan med att ha en blandad arbetsgrupp och bristerna i arbetsmetoden Brainstorming.

I december förra året var vi i Israel. Inför min resa fick jag ett tips av Dan Ariely att jag måste träffa forskarna Dan Zakay och Shahar Ayal. Sagt och gjort, jag åkte till Tel Aviv University och spenderade en timme tillsammans med dessa mindre pratsamma forskare. Shahar forskar just nu inom ett område som kallas för debt management, hur människor hanterar sina skulder. I en studie han gjorde tillsammans med bland annat Dan Ariely hittade han ett par irrationella beteenden när... → Läs mer]]> Jag ska nu göra något jag verkligen inte gillar att göra: att dra stora växlar av en forskningsrapport och direkt applicera dess fynd på ett helt annat område. Har full förståelse om alla VoF:are där ute sliter sig i håret men parallellen jag föreslår nedan föreslogs ursprungligen av forskaren som ligger bakom rapporten jag nu kommer ta upp. Läs dock resterande text med en viss mån av sund skepsis.

I december förra året var vi i Israel. Inför min resa fick jag ett tips av Dan Ariely att jag måste träffa forskarna Dan Zakay och Shahar Ayal. Sagt och gjort, jag åkte till Tel Aviv University och spenderade en timme tillsammans med dessa mindre pratsamma forskare. Shahar forskar just nu inom ett område som kallas för debt management, hur människor hanterar sina skulder. I en studie han gjorde tillsammans med bland annat Dan Ariely hittade han ett par irrationella beteenden när det kommer till hur människor hanterar sina skulder.

Till att börja med så har amerikaner med kreditkort i snitt hela fem kreditkort, alltså fem separata skulder de måste betala av. Det rationella att göra när man har många skulder är betala av minimum beloppet på varje lån och sedan lägga resten av avbetalningen på det lån som har högst ränta. Målet är ju trots allt minska ens totala skulder. Shahar och hans kollegor upptäckte att få personer som har många skulder beter sig på detta sätt. När de studerade hur dessa personer egentligen agerade så visade det sig att de flesta istället fokuserade på att bli av med en skuld i taget. Forskarna satte också upp fyra experiment där de kunde studera hur personer agerade i labbet. I linje med deras hypotes så betedde sig dessa likadant, det vill säga de valde att betala av små skulder först även när räntan på dessa var avsevärt lägre än för de större skulderna.

Shahar menar att en av anledningarna till detta irrationella beteende är att “skuldfri” är ett alldeles för svåruppnåeligt mål så därför skapar låntagarna mer greppbara delmål. Att bli av med ett lån är just ett sånt delmål men som alltså leder till att låntagaren inte optimerar sin avbetalning. Det är här den lite halv-vetenskapliga parallellen kommer in. Shahar tycker sig se samma mönster när det gäller att göra-listor. Precis som låntagarna som väljer att betala av de “enkla” lånen först menar Shahar att samma tendens finnas när det kommer till denna typ av listor. Vi fokusera alltså på att göra de saker på listorna som är enklare eftersom det skapar en känsla av att vi är på väg åt rätt riktning. Kom nu ihåg att det ännu inte finns några studier som visar just detta samband men om jag får utgå från hur mina listor brukar se ut så är jag beredd att hålla med i Shahar. För mig ser det ofta ut som så att jag bockar av de flesta sakerna ganska snabbt men de jag väl börjat skjuta på blir sällan gjorda alls. Ofta handlar just dessa aktiviteter om lite större (och i det flesta fall viktiga) uppgifter.

Något som det däremot forskats på är hur vår hjärna reagerar när vi ställs stora respektive små mål. Professor Bob Sutton har skrivit en bra sammanfattning av studien här. Kortfattat har man kunnat visa att stora mål aktiverar amygdala, ett område i hjärnan som har med starka känsloreaktioner att höra. Denna reaktion hindrar vår mer logiska del, prefrontalcortex, att agera. Oavsett om Shahars antagande stämmer så verkar det vara lönsamt för oss att bryta ner mål. Baksidan är som sagt att dessa delmål att bli ganska så irrationella.

Du som vill läsa Shahars studie googlar på Winning the Battle but Losing the War: The Psychology of Debt Management eller mailar mig på niklas@psykologifabriken.se

Bild: flickr.com/tonyjcase

Det handlar om fyra unga vuxna med en förlamande talrädsla, som får hjälp av evidensbaserade övningar och psykologen Anna Bennich-Karlstedt i fem avsnitt. Frida, Sanel, Iris och Nelly drömmer om att lyckas med uppgifter som kräver att de vågar tala inför folk. Men så fort de ska säga något på ett möte, delta på en konferens, eller presentera en idé så slår det slint i huvudet. Kroppen tycks leva sitt eget liv, de får tunghäfta, svettas och skakar med händerna. Och deras ambitioner och förhoppningar grusas på grund av deras rädslor. Men i den här serien får de hjälp att handskas med sina svårigheter. De får lära... → Läs mer]]> Under vintern har Psykologifabrikens scenskräcksexpert Hilda Åsander och jag har varit med och utformat en tv-serie för Utbildningsradion utifrån den senaste forskningen om talrädsla. På måndag är det dags att bänka sig framför tv-apparaterna då Helt blackout, har premiär i SVT 1 kl 22.00.

Det handlar om fyra unga vuxna med en förlamande talrädsla, som får hjälp av evidensbaserade övningar och psykologen Anna Bennich-Karlstedt i fem avsnitt. Frida, Sanel, Iris och Nelly drömmer om att lyckas med uppgifter som kräver att de vågar tala inför folk. Men så fort de ska säga något på ett möte, delta på en konferens, eller presentera en idé så slår det slint i huvudet. Kroppen tycks leva sitt eget liv, de får tunghäfta, svettas och skakar med händerna. Och deras ambitioner och förhoppningar grusas på grund av deras rädslor. Men i den här serien får de hjälp att handskas med sina svårigheter. De får lära sig om varför vi får ångest och hur exponering kan hjälpa oss.

Om du är nyfiken på att lära dig mer om psykologin bakom talrädsla, så skriver vi en artikelserie om talrädsla på psykologiguiden.se under våren.

Titta på trailern för Helt blackout här:

Mot bakgrund av detta är det därför intressant att ta del av en nyligen genomförd studie i Nya Zeeland på just datorspel. Forskarna har tagit fasta på att unga människor gillar att ägna tid åt sitt spelande, för att använda detta i kampen mot psykisk ohälsa. Genom att utveckla ett datorspel som handlar om att lära ut kunskap och färdigheter... → Läs mer]]> Datorspelandet har fått sig en rejäl omgång i svensk media på sistone. I en debattartikel gick ledande forskare på Karolinska Institutet nyligen ut och lyfte ett varningens finger med hänvisning till spelandets påverkan på hjärnans utveckling. Inlägget väckte en hel del intressanta frågor kring eventuella samband mellan datorspel och aggressivitet hos ungdomar, men även stor ilska från personer som ifrågasätter denna koppling. Oavsett vilken slutsats som dras går det att konstatera att det är en debatt som väcker känslor, något som fångades väl i en artikel av DN:s ledarskribent Johannes Åman.

Mot bakgrund av detta är det därför intressant att ta del av en nyligen genomförd studie i Nya Zeeland på just datorspel. Forskarna har tagit fasta på att unga människor gillar att ägna tid åt sitt spelande, för att använda detta i kampen mot psykisk ohälsa. Genom att utveckla ett datorspel som handlar om att lära ut kunskap och färdigheter som vanligen förekommer i psykologisk behandling ville man ta reda på om det skulle kunna hjälpa ungdomar att ta sig ur en depression.

Idén låter kanske som rena rama science fiction, men bygger i grund och botten på samma verksamma mekanismer som utnyttjas i terapisammanhang med kognitiv beteendeterapi. En central del av detta handlar om att få patienten att pröva huruvida sina negativa tankar om sig själv, andra och framtiden är en korrekt återspegling av verkligheten. Genom att aktivt testa om sina tankar stämmer, hitta alternativa perspektiv, samt bli mer flexibel i sitt sätt att tänka, får patienten lättare att ta sig ur den negativa spiral som upprätthåller en depression. Samma princip tillämpas i forskarnas datorspel, men med skillnaden att patienten istället ska återställa balansen i en virtuell värld genom att bekämpa läskiga varelser som utgör dessa negativa tankar. Datorspelet består av olika nivåer där patienten får kunskap om sina problem och sätt att tänka, precis på samma sätt som i kognitiv beteendeterapi. Dessutom provar patienten på olika avslappningsövningar, lär sig problemlösning i vardagen, samt får hjälp med att hitta nya sätt att hantera sina svårigheter på. Se ett videoklipp om spelet här:

Studien bestod av 168 ungdomar som sökt hjälp för depression på en mottagning för unga. Av dessa delade man slumpmässigt in hälften i datorspelsgruppen, och den resterande hälften i individuella samtal liknande en kuratorskontakt. Resultatet visade att 44 % ungdomarna i datorspelsgruppen blev av med sin depression, till skillnad från 26 % i den andra gruppen. Överlag uppvisade även en större andel av datorspelsgruppen en förbättring av sina symtom i jämförelse med de som fick individuella samtal. Intressant nog var det dock fler i gruppen som fick en kuratorskontakt som rekommenderade sin behandling till vänner än de i datorspelsgruppen.

Forskarna har även prövat datorspelet tidigare och funnit att det är bättre än både placebo och att stå på en så kallad väntelista, det vill säga att vissa patienter avvaktar behandling under den tid studien pågår. Detta betyder med andra ord att datorspelet tycks ha en effekt på depression, och att detta inte orsakas av exempelvis patientens förväntan att nå en förbättring. Forskarna tror att datorspelet skulle kunna vara ett bra komplement till vanlig behandling, vilket är viktigt just för gruppen unga med psykisk ohälsa. Undersökningar visar nämligen att i det genomsnitt är enbart 20 % av alla ungdomar med en depression faktiskt söker hjälp för sina problem. Forskarna menar därmed att en behandling som distribueras i form av ett datorspel skulle kunna vara ett sätt att nå ut till de ungdomar som av olika anledningar inte kan eller vill genomgå en traditionell samtalsbehandling.

Att använda sig av modern teknik för att bekämpa psykisk ohälsa är emellertid inget nytt fenomen. Internetbaserad kognitiv beteendeterapi är redan idag med på Socialstyrelsens lista över rekommenderade behandlingar för depression och ångest. Likaså bedrivs det forskning på användandet av mobilapplikationer i terapisammanhang. Datorspel som handlar om att underlätta för personer att hantera sina psykiska besvär ligger därmed i linje med den utveckling som håller på att ske inom psykologisk behandling, och som förhoppningsvis kan komma att hjälpa allt fler med sina svårigheter. Kanske kan det också visa på datorspelens positiva sidor, i rollen som ett lekfullt och enkelt sätt att nå ut med värdefull kunskap.

Akademisk referens:

Merry, S. N., Stasiak, K., Shepherd, M., Frampton, C., Fleming, T., & Lucassen, M. F. G. (2012). The effectiveness of SPARX, a computerised self help intervention for adolescents seeking help for depression: randomised controlled non-inferiority trial. British Medical Journal, 344, 1-16.

Foto: http://www.flickr.com/kennymatic

Vi är extremt glada att ha fått in både team som redan är djupt engagerade i skärningspunkten mellan hälsa och digital teknik (till exempel från Line – en digital plattform för diabetiker som bland annat visualiserar blodsockerdata) och team som gjort fantastiska grejer inom helt andra fält. Vi har utvecklare och designers som tidigare varit med och gjort allt ifrån SVT Play och DN.se till presentkortstjänsten Wrapp och Zlatan-boken för iPad.

Det ska bli extremt spännande att se vad dom här stjärnorna kokar ihop!

Läs om alla teamen här!

Onlinespelet World of Warcraft har ett av världens bästa belöningssytem. Det består av skatter och äventyr. Det är tillräckligt bra för att verkligen snärja 12 procent av dess cirka 10 miljoner spelare, få dem att försumma andra aktiviteter och skapa abstinens för dem som försöker sluta.

Är belöningssystemet på er arbetsplats lika effektivt? Lika skadligt? Det World of Warcraft har förstått är att uppmuntra beteenden, inte bara resultat. Bara att logga in ger feedback i form av att andra spelare kommer fram till dig och frågar om du vill följa med på äventyr. De häftigaste belöningarna kan du bara nå om du arbetar över en längre tid i ett team och då krävs det att du loggar in regelbundet. Om spelet bara hade gett skatter och nya svärd... → Läs mer]]> Hur skapar man bra belöningssystem för de anställda? Finns det risker med att införa belöningar för vissa prestationer?
Fråga från Åsa K. Hedlund, personalvetare

Onlinespelet World of Warcraft har ett av världens bästa belöningssytem. Det består av skatter och äventyr. Det är tillräckligt bra för att verkligen snärja 12 procent av dess cirka 10 miljoner spelare, få dem att försumma andra aktiviteter och skapa abstinens för dem som försöker sluta.

Är belöningssystemet på er arbetsplats lika effektivt? Lika skadligt? Det World of Warcraft har förstått är att uppmuntra beteenden, inte bara resultat. Bara att logga in ger feedback i form av att andra spelare kommer fram till dig och frågar om du vill följa med på äventyr. De häftigaste belöningarna kan du bara nå om du arbetar över en längre tid i ett team och då krävs det att du loggar in regelbundet. Om spelet bara hade gett skatter och nya svärd när en stor fiende besegrats skulle nog många har tröttnat.

Samma sak gäller för din organisation. Om ni bara uppmuntrar resultat är det lätt att tröttna. Ta en säljare av fritidshus som exempel. Resultatmålet kan vara att sälja en till två sommarstugor i månaden. Problemet är att det är lättare att sälja sommarstugor i april än i januari. Under vinterhalvåret känns det motigt att gå till jobbet och under sommarhalvåret leker livet.

Låt oss istället räkna ut hur mycket ett säljbeteende är värt. Om en säljare lyckas sälja en sommarstuga för en miljon kronor för varje 100 samtal hon genomför. Då är ett samtal värt 10 000 kronor. Då är beteendet högst intressant att belöna, inte bara resultatet. Genom att sätta beteendemål för varje månad kan gruppen fortsätta hålla prestationen uppe, även när förutsättningarna skiftar.

Akta dig för att ensidigt uppmuntra vissa beteenden som leder fel. Att uppmuntra individuella prestationer riskerar att skapa olycklig konkurrens mellan teammedlemmarna. I vissa fall är det bättre att belöna hela gruppens prestationer och beteeden. Precis som i World of Warcraft, där de häftigaste belöningarna finns för de som jobbar i team.

Denna text kommer från en frågespalt i tidningen Personal & Ledarskap. Du kan läsa andra spalter här. Vill du ställa en fråga? Mejla den till oskar (@) psykologifabriken.se, skriv i kommentarerna eller säg hej på Twitter