Einstein och jag vill samma sak

Det visade sig häromnatten att jag och Einstein tänker i samma banor

När jag och John knåpade ihop konceptet för hundra känslor snackade vi mycket om vad vi själva  skulle vilja förmedla. När vi gör projekt på uppdrag från någon (i detta fall Natur och Kultur och Svenska Dagbladet), så betyder det inte att vi släpper taget om varför vi gör det vi gör (alltså, oavsett om vi får betalt eller ej är det som gör projekten roliga att man jobbar med nåt som man i längden tror på). En grej som var viktig för mig var att försöka förmedla är det till synes självklara att alla människor känner. Det kan tyckas vara det mest självklara faktumet, men gemensamt för typ alla de människor jag kommit nära och de patienter jag hunnit träffa är just funderingar kring detta. Många verkar tro att det flesta andra är mer nollställda än vad man upplever sig själv att vara.

Lider alla lika mycket som jag av känslostormar? Är det normalt att vara deppig varannan dag? Är jag mer sorgsen än andra? Har alla andra också ett ständigt pågående tankeinferno?


Tal Ben-Shahar har spelat in en video med fem enkla, evidensbaserade tips för att bli lyckligare. Oavsett vad man tycker om det här sättet att förmedla psykologi tycker jag att tal Ben-Shahar har en vettig poäng i början av videon. Han säger någonting i stil med att man bara måste inse att känslopaletten består av både ljusa och mörka kulörer.

“Det första du behöver göra för att bli lyckligare är att acceptera dina negativa känslor. De enda som slipper besvikelse, oro, avundsjuka och sorg är psykopater och avlidna” säger Ben-Shahar.

Det är bra att han avlivar den seglivade myten: många verkar ha en föreställning om att positiv psykologi handlar om att lära sig mer eller mindre effektiva försök att förtränga negativa känslor.

I alla fall. Jag läser en bok om empati som Natur & Kultur funderar på att ge ut. På första sidan hittade jag ett citat av Einstein som påminde mig om vad jag vill förmedla med 100 känslor. Citatet lyder:

“A human being is a part of a whole … [but] he experiences himself, his thoughts and feelings as something separated from the rest. … This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty”

Albert Einstein

(citerad i Born for Love av Bruce Perry och Maia Szalavitz)

7 svar till “Einstein och jag vill samma sak”

  1. Martin Ström skriver:

    Jag tycker det där citatet av Einstein är helt fantastiskt! Om jag skulle försöka mig på att ge en definition av ordet “visdom” så skulle det nästan räcka med de orden.

    Om vi verkligen förmår se alltings samberoende natur, att vi inte existerar isolerade utan i ett oändligt nät av samband så förändras allting. En sådan insikt leder till medkänsla, omtanke, generositet och en känsla av samhörighet med andra och världen.

    Vad gäller att förtränga negativa känslor, förresten. Genom att lära oss stanna med och acceptera svåra känslor så förlorar de makt över oss. Dessutom förändras då våra känslomässiga reaktioner över tid. Det innebär att vi med tiden blir allt mindre benägna att reagera med negativa känslor. Det handlar precis som du säger om motsatsen om att tränga bort. Men eftersom känslomässiga reaktioner precis som allt annat är vanemönster och tack vare hjärnans fantastiska förmåga till plasticitet så kan vi förändras över tid. Istället för att reagera med avundsjuka kan vi träna oss i att reagera med deltagande glädje. Istället för att reagera med ilska kan vi träna oss i att regera med tålamod. Vi kan träna oss i tacksamhet, istället för att vanemässigt se till vad som fattas oss. Och så vidare och så vidare.

    Öppenhet och acceptans inför vår faktiska upplevelse och våra svåra känslor är absolut nödvändig. Men det är bara början…

  2. John skriver:

    Martin> Ja, det är så himla fint och sant det citatet! Och ännu finare är att vi lever i en tid där vi i allt högre grad kan se de sambanden.

    Till exempel genom be om tips på videoklipp till 100 känslor på http://www.vark.com och på några minuter få svar från engagerade människor i Indien, Sydamerika och Ukraina.

    Eller ge ett mikrolån på Kiva.org och se exakt vem som har glädje av det, och kunna se på Google Earth precis var i världen den personen befinner sig.

    Människor på andra sidan jorden blir mindre och mindre en abstraktion!

  3. Linda skriver:

    Martin> oh ja visst är han vis. Så kul att tänka sig att han efter ha räknat på gravitation tagit sig an världsjälen och dess implikationer :)

    javisst kan man man förändra sina känslomässiga reaktioner i längden! Det är det som är tufft med positiv psykologi. Man kan liksom bygga om sin konstruktion, sin perception och hela livsvärlden.

    Men grejen är, tror jag, att många hoppar över det första steget som handlar om att verkligen att acceptera de negativa känslorna. Det är nog svårt att förena med sin goda självbild sen när man känner sig avundsjuk, om man inte först får vara avundsjuk. Jag menar, jag tror verkligen att det är sjukt bra om folk jobbar med att förändra känslomönster om de önskar det själva men man måste göra det på rätt nivå. Det är många som aversion mot den här pressen att genomsyras av kärlek jämt. Och ibland får jag uppfattningen att det är många som gör det på för att ja…slipa på fernissan!

    John> sjukt tufft att vi fick hjälp från hela världen

  4. Martin Ström skriver:

    “Men grejen är, tror jag, att många hoppar över det första steget som handlar om att verkligen att acceptera de negativa känslorna.”

    Oerhört sant! Det intressanta är också att detta “första steg” i själva verket också är det enda nödvändiga steget. Om vi verkligen förmår vara närvarande i och acceptera hela vår upplevelse så sker en förändring automatiskt. De negativa vanemönstren förlorar sin kraft. Det är därför mindfulness är så viktigt och så kraftfullt.

    “Det är många som aversion mot den här pressen att genomsyras av kärlek jämt. “

    Inte minst vi i väst har en mentalitet som handlar om att prestera och uppnå saker hela tiden. Att känna kärlek och positiva känslor blir bara ytterligare ett av många krav, ett “måste” som ska bockas av på listan. Det är exakt motsatsen till den attityd av öppenhet, acceptans och ömhet mot sig själv som vi egentligen skulle behöva utveckla.

    En sak till som jag tänkte på i samband med ert hundra känslor prohekt. Man kan använda det Einstein pekar på med sitt citat för att kategorisera känslor. De känslor (och sinnestillstånd) som inte är i samklang med det Einstein talar om är de som är “negativa”, dvs. destruktiva för vår sinnesfrid och förknippade med psykologiskt lidande och otillfredsställelse. De som istället är i samklang med det han pratar om är de som är “positiva”, gynnsamma för vår sinnesfrid och förknippade med psykologisk lycka och tillfredsställelse. Ilska, irritation, hat, avundsjuka för att ta några negativa exempel utgår alla från ett snävt och begränsat perspektiv med ett hotat eller sårat ego i centrum. Medkänsla, generositet, omtanke, kärleksfull vänlighet, glädje för att ta några positiva exempel utgår istället från ett större perspektiv och ett mer expansivt sinnestillstånd som även tar andra i beaktande.

  5. John skriver:

    Elin Grelsson (som för övrigt är nominerad till Stora Bloggpriset!) är inne på ett liknande tema – läs gärna den också! Skrev en längre kommentar där!

    http://elingrelsson.se/2010/01/08/det-finns-inga-happy-endings/

  6. John skriver:

    Eller ah, min kommentar är i väntan på att bli godkänd, men kommer förhoppningsvis upp snart!

  7. Riikka Siiteri skriver:

    Jag vet egentligen ingenting om psykologi och dess olika teorier och praktiska metoder, men jag vet att inte någon kan undgå eller undvika negativa känslor och situationer, och orsaker finns många och olika. Men när jag blev lite mer tacksam över livet, över existensen och förundrad hur speciellt och vackert livet i sig är – blev jag själv en mer positiv person. Jag tackar dagligen Gud för allt som visats sig vara gott i mitt liv och över livet små vackra detaljer och om naturen. Någon annan som är ateist kan utöva sin tacksamhet på annat sätt t.ex. att bara känna tacksamhet i sitt hjärta, att tacka och säga något varmt till sina medmänniskor osv. Man kan växa i tacksamhet och man blir mer positiv och man får mera krafter att möta motsättningar och negativa omständigheter, och hantera situationer mer objektivt. Men en människa kan möta enorma sorger och man kan ha gjort enorma misstag. I sådana situationer behöver man andra stöd. Så småningom fortsätter man leva. Tacksamhet som skapar positiva känslor i stunder ger dels avkoppling dels kraft. Om man lär sig att betrakta livet i dess stora perspektiv – om tittar på stjärnhimmel och om samtidigt tänker på galaxer och universum – så plötsligt känns inte ens döden så farligt. Man är bara en del av helhet som finns, man flyter. Medan man lever då ska man göra gott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.