I somras förvånades en av deltagarna på Ledarverkstan över att jag bekände mig som behaviorist. Att jag var så fokuserad på beteenden och inte var emot Skinner och Pavlov, två stötar som länge varit helt ute och som kritiserades hårt i böcker som A Clockwork Orange och Du sköna nya värld . Deltagaren var förvånad över att den nya vågens behaviorism var så annorlunda.

Ja, den är lite annorlunda.

Terapiinriktningen Acceptance and Commitment Theraphy (ACT) och det icke kliniska syskonet Acceptance and Commitment Training har vunnit mark genom åren. Detta genom att både fokusera på beteenden och de gamla principerna men även lagt till förståelse kring hur de kan appliceras på hur tankar fungerar.

Kontentan är att du inte kan påverka tankar och känslor men däremot dina beteenden. Inställningen kan sammanfattas i sinnesrobönen: “Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Ett bra stöd för ledare som har det tufft.

Tre tecken på att den nya behaviorismen är en växande trend:

1. I dag klockan tolv öppnades registreringen till en nördig nordisk konferens intresserade av denna sortens psykologi.

2. Den 20/9 kommer organisationskonsulten Daniel J Moran till Uppsala för en workshop om Acceptance and Commitment Training. Han har även skrivit en trevlig liten akademisk text som ger en teoretisk bakgrund till ACT för ledarskap.

3. Den 12/10 tar vi hit professor Frank Bond som forskat på hur medveten närvaro, värderingar och acceptansstrategier kan användas i ledarskap och på arbetet. I senaste numret av Personal & Ledarskap finns en intervju med vår Christian Walén om det hela. Artikeln finns här för prenumeranter.

Välkomnar du trenden?

7 svar till “Du sköna nya behaviorism”

  1. Anonym skriver:

    Jag har de sista åren alltmer bekänt mig till behaviourismen. Utvecklandet av RFT har också medfört att flera av de luckor som man känt behaviourismen haft har blivit tilltäppta. Jag tror behaviourismen är här för att stanna.

  2. Oskar Henrikson skriver:

    Ja, jag håller med om att Relational frame theory löst den kritik som Chomsky hade kring att behaviorismen inte klarar av att hantera språkinlärning. 

    Jag tror också att man använder behaviorism på ett helt annat sätt nu. Många gamla rävar verkar associera mycket till styrning och kontroll medan ett yngre garde mer tänker uppmuntran á la Facebook, spel och lust. 

  3. Katarina skriver:

    Härligt med pepp inför behaviorism och  höstens fetaste konferens! Vi kommer erbjuda en forum att ifrågasätta och fördjupa kunskaper kring beteendevetenskap ur ett kontextuellt perspektiv. Konkret bjuds det på RFT och ACT m.m.m.m. Anmälan öppnades denna vecka, med begränsat antal studentplatser! Kom och diskutera med oss! :)

  4. Magnus Johansson skriver:

    Egentligen är skillnaderna mellan Skinners radikalbehaviorism och den “moderna” funktionella kontextualismen (ACT o dyl) inte så stora som det kanske kan verka. RFT ger iofs en hel del nytt, men det handlar nog mera om att radikalbehaviorismen var så missförstådd. Många som vänder sig mot dess principer än idag utan att försöka förstå först. Se t.ex. diskussioner om “intrinsic motivation” (a la Daniel Pink, Kohn) vs “extrinsic motivation” där det är uppenbart att de inte ens förstår basala begrepp i radikalbehaviorismen, utan direkt går på att avfärda den som förkastlig och inhuman. Sedan använder man glatt mentalistiska begrepp som inte går att pröva vetenskapligt, vilket inte gör saken bättre… Det är iaf bra att man lyfter fram att pengar är ett dåligt incitament i många fall, och att bonusar osv sällan fungerar som förstärkare. Sedan har man en förklaringsmodell som inte riktigt håller, vilket gör att man drar en del förhastade slutsatser, t.ex. om mätning/återkoppling.

  5. Oskar Henrikson skriver:

    Hejsan! Ja, jag håller verkligen med om att det “nya” på många sätt är en uppdaterad version av “det gamla”. Jag var ju inte med i allt som hände då men jag får en känsla av att tillämpningen är mycket trevligare i dessa dagar. Att studierna misstolkades/ utnyttjades för att rättfärdiga kontroll av medarbetare eller andra tråkigheter. 

  6. Magnus Johansson skriver:

     Ja, du har verkligen rätt i att mycket har misstolkats, säkert inte minst p.g.a. terminologin som man använder sig av (akademiska begrepp som “bestraffning/punishment”, t.ex.). Det är fortfarande ett hyfsat vanligt problem att kommunicera när man vill använda skapligt precist definierade/operationaliserade begrepp och värja sig mot vardagsspråk/mentalism. Där är ACT kanske mera pragmatiskt i vissa avseenden, eller möjligen dess förespråkare. Man är också bättre på att föra fram sina kärnvärden – psykologisk flexibilitet – vilket förmodligen är otydligare i beteendeanalys om man försöker sätta sig in i det lite snabbt.

    Det finns nog en anledning till att t.ex. Positive Behavior Support får gladare press än Applied Behavior Analysis, även om det i stort är samma sak. Tankegångarna är inte nya, men problemet är långt i från löst… http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2410194/

  7. Oskar Henrikson skriver:

    Håller med! Samma med exempelvis “lösningsfokuserat förhållningssätt” som låter betydligt mer positivt än “behavior management” eller det tidigare ganska läskiga “behaviour modification”! Men jag gillar att OBM får fäste och att man ser värdet med en tydlig teori! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.