Den som ler är lurad – varför surar intellektuella?

Jag har aldrig tänkt så själv. Alltså att intellektuella är surare än andra. Jag tycker snarare tvärtom. Men enligt Johan Norberg är det så. Jag ska precis börja läsa hans nya bok Den eviga matchen om lyckan från Natur & Kultur

Norberg inleder boken med ett citat av Nietzsche

“I alla tider har de visaste människorna bedömt livet på samma sätt: Det är inte bra…”

Jag är sjukt sugen på att börja läsa boken. För all psykologi just nu handlar typ om lyckan, hur man får den tio tips, verktyg, tankefällor…jag förstår att det är många som provoceras av marknadsföringen av positiv psykologi. Jag tycker inte att kultureliten surar, men kanske har etablissemanget svårt att ta till sig positivt psykologi för att det låter såå…löjligt? Utan att ha läst och bedömt forskningen avfärdas den som oseriös eller moralistisk. 

Många som jobbar i den tunga psykiatrin känner sig kränkta redan när de ser epitetet “positiv” framför psykologin.  Lite som den välmenande men urpuckade kylskåpsmagneten (med avsändare psykiatrin södra..) med tio tips för psykisk hälsa “ta saker positivt” “lär dig av dina misstag” osv. 

Norberg påminner om något som de som manglar ut positiv psykologi kanske inte tagit hänsyn till:

Att människor reagerar negativt på uppmaningar om att försöka bli lyckliga. Det visste jag redan: har själv alltid ignorerat de som bett mig rycka upp mig när allt jag behövt har varit att kräla runt i stoftet ett tag. En grupp forskare från New York ville testa hur folk reagerar på lyckotips. De bad en grupp försökpersoner att försöka bli lyckliga medan de lyssnade på ett stycke klassisk musik. Sedan bad de en annan grupp att bara lyssna på musiken, utan några uppmaningar. Gissa vilka som fick ut mest av upplevelsen och skattade sin lycka högst? 

Gruppen som inte fick några instruktioner om vad musiken skulle göra dem. Studien heter Stumbling on happiness och leddes av Daniel Gilbert. 

Jag vet inte vad dessa slutsatser betyder för mig… men som Psykologifabriken-John alltid påminner mig om: Ingen vill bli korvstoppad, folk måste få välja själva vad de vill ta till sig. Känns som en förmåga som är viktig att träna på, framförallt för mig, som, visserligen frivilligt, sitter i mitt i en tornado/hagelstorm av ny psykologi.

3 svar till “Den som ler är lurad – varför surar intellektuella?”

  1. M skriver:

    Helt ovetenskapligt skulle jag vilja jämföra intellektuella du med förvisso intellektuella, men i mindre grad, mig själv. Är det skillnad i surhet mellan oss? Jag är ju känd som en glad jäkel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.