Det här är den 100:e och sista posten i 100 känslor! Vi satte igång projektet som ett experiment inspirerat av bland annat Wefeelfine.org, Fredrik Strages De 100 största rockögonblicken, Filip & Fredriks 100 höjdare – och naturligtvis Anna Kåvers bok om känslor. Vi tänkte att videoklipp från nätet vore det perfekta sättet att illustrera känslor – och konkret visa på grundtesen i Anna Kåvers bok: att det går att motverka vår tendens att förenkla tillvaron i svart eller vitt, att tänka att man mår bra eller dåligt – genom att börja uppmärksamma alla nyanserna. Som ett sista exempel på det – och som en liten sammanfattning av bloggen har vi satt ihop en liten övning i videoklippet ovan! Testa själv om det kan vidga din känslopalett en aning!

Innan vi säger hej då tänkte vi sammanfatta av bloggen i punktform!

Vanligaste känsloordet: Stolthet
Konstigaste känsloordet: Flamsighet
Obehagligaste känsloordet: Avsky
Finaste känsloordet: Sorglöshet
Känsloordet som automatisk väcker mest känslor: Vemod

Våra tio favoritbloggposter:
Sången i omklädningsrummet får hjärtan att smälta
Krigsdans väcker rugbyspelarnas kamplust
Dotter kastar i väg pappas ovärderliga souvenir
Lejonet och återföreningen
Kungen påkommen med att röka
Beyoncé sjunger för elvaårigt fan
Minireporter vägrar tro att hon vunnit tävlingen
Fyrlingarna kiknar av skratt
Matt dansar sig igenom 42 länder
Malmöpunkare ifrågasätter gruppens normer

Bloggposterna vi lärde oss mest av själva:
John: Dotter kastar i väg pappas ovärderliga souvenir – att handla tvärtemot känslan det mest användbara knepet jag tagit till mig från arbetet med 100 känslor. Jag har använt det i alla möjliga sammanhang – allt från att börja dansa på kontoret när jag kört fast i jobbet och blivit frustrerad till att vara extra trevlig mot taxichauffören och ge massa dricks när jag var superirriterad över att ha jobbat sent och missat sista tunnelbanan hem. Det är sällan det inte funkar!

Linda: Våghals i en av världens högsta byggnader – hur ångestkurvan fungerar är något jag tagit till mig och använt i andra sammanhang, inte minst när jag ska föreläsa och pulsen går upp!

Roligaste läsarreaktionen:
Jacob Risberg som spelade in sin nyfödda dotters känslopalett och skickade in!

Mest känslosamma 100 känslor-händelser utanför bloggen:
John: När en ytligt bekant kom åkandes i en mötande rulltrappa och skrek att han älskade vår blogg så högt att hela tunnelbanestationen kunde höra!
Linda: När jag var på fest och en person pratade entusiastiskt om 100 känslor utan att veta att jag jobbade med bloggen.

Frustration har vi känt:
När vi hittat något superbra klipp, skrivit en lång harang om det – och det sedan visat sig vara en bluff.

Nyfikenhet har vi känt:
När vi utfört uppdrag från psykologen Oskar eller testat knep ur Anna Kåvers bok. Och när vi hittat något intressant fenomen eller person på YouTube och klickat oss vidare hela natten!

Kamplust har vi känt:
När vi fått totalt irrelevanta personangrepp i kommentarerna.

Pinsamhet har vi känt:
När vi fått konstruktiva kommentarer som fått oss att inse att en psykologikoppling eller tolkning av ett klipp vi gjort var helt uppåt väggarna!

Skam har vi känt:
När vi fått mejl från huvudpersonen i ett klipp och insett att det inte var någon vidare bra idé att ha med det.

Stolthet har vi känt:
När vi fått uppskattande mejl från läsare som påverkats i sitt förhållningssätt till sina känslor.

Entusiasm har vi känt:
När Idag-chefen Susen Schultz peppat oss – i både med- och motgång!

Tacksamhet har vi känt:
Mot alla läsare som hört av sig och tipsat om klipp och på andra sätt engagerat sig i vårt projekt! Och mot Svenska Dagbladet och Natur och Kultur som lät oss testa den här knäppa idén!

Hej då!

Av: Linda Backman & John Airaksinen

1995: Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren låter värderingarna styra. 

Henrik Berggren och Broder Daniel lyckades bygga upp en närmast fanatisk fanskara – bland annat genom att sätta ord på fansens känslor av utanförskap. 

Det som jag tycker Henrik Berggren uttrycker så fint i slutet av det här klippet är dock inte bara utanförskap utan också tillfredsställelse. Han berättar att bandet snarast valt att framhäva att dom inte är några särskilt skickliga musiker – och ser nöjd och nästan förundrad ut när han berättar att det inom popmusiken funkar! 

“För om vi skulle försöka vara skickliga skulle vi vara förlorare redan från början. Det är det som är så underbart med pop, det är det som är miraklet med popen – att vem som helst kan spela, som bara har lidelse.”

Henrik Berggren ger uttryck för något som känns som en grundmurad värdering i Broder Daniel-ideologin: att det är något positivt i att vara annorlunda och sticka ut från mängden. Troligen har det varit en ledstjärna genom bandets karriär – och bland annat påverkat Henrik Berggrens beslut att uppträda med stjärnor fastklistrade på kinderna!

Att använda tydligt definierade värderingar som kompass i tillvaron är en aktiv komponent i många nyare former av kognitiv beteendeterapi. En intressant studie gjordes på barn med kronisk smärta vid Astrid Lindgrens barnsjukhus – där barnen bland annat fick fundera över sina värderingar och hur de – trots smärtan – kunde ta små steg mot att göra mer av det dom tyckte var viktigt. Resultatet visade att barnen som fick behandlingen fungerade bättre – och för vissa gick till och med upplevelsen av smärta ned. Studien väckte internationell uppmärksamhet, och blev omskriven bland annat i Time Magazine.

Har du musiktjänsten Spotify kan du ta del av Broder Daniels uttryck för utanförskap till exempel i formen av “No Time For Us”.

Av: John Airaksinen

2009: Kungafamiljen tillkännager förlovningen mellan Daniel Westling och Kronprinsessan Victoria. 

Kungafamiljen valde att använda Youtube för att både berätta om förlovningen – och visa lite känslor! Visst kan man ana en del förväntan och nervositet? Klippet väckte också en hel del känslor – en del tittare tyckte att det var “sååå pinsamt”.  

Säga vad man vill om deras insats – jag tycker i alla fall att det är ett steg i rätt riktning att hovet är intresserade av att uttrycka sina känslor direkt till folket utan att ta omvägen via medierna. Svenskar brukar ju ibland anklagas för att inte uttrycka så mycket känslor – så kanske kan vi inspireras av hovets första trevande försök. Varför inte spela in en hälsning och lägga upp på YouTube när du har något känslosamt att tillkännage släkt och vänner? Fast kanske kan du skippa att läsa från fusklappar…

Jag är inte bekant med några studier på huruvida man i Sverige uttrycker mindre känslor än på andra platser. Men däremot finns det forskning på hur kollektivistiska kulturer (i det här fallet Kina och Taiwan) skiljer sig från individualistiska (USA och Australien) i det här avseendet. Resultatet visade bland annat att det var mer accepterat att visa vad man känner i de indvidualistiska kulturerna – men att det också var mindre accepterat att inte må bra!  

Av: John Airaksinen

2009: Känslorna som kommenderar flykt mattas oftast av efter en stund.

Mannen berättar att tornet rör sig – att hans händer skakar är alltså inte bara på grund av höjdrädslan. Men hur modig han än är så får han antagligen en hel del känslor som kommenderar en att fly fältet – och ändå står han kvar. Troligen är mannen fortfarande uppvarvad, men kanske lite mindre rädd efter att ha spenderat några minuter i tornet. Kroppen har fått en chans att vänja sig vid rädslan. Vårt ångestsystem är nämligen utformat för att återgå till balansläge efter att det slagits på.

När vi har ångest kan det upplevas som att den hemska känslan kommer att stegras i all oändlighet. Men faktum är att ångesten oftast mattas av om vi stannar i situationen som utlöser den. Ångestkurvan beskriver hur ångesten ökar och ökar för att till slut mattas av (på bilden motsvarar den streckade linjen hur man tror att ångesten kommer att fortsätta). Utan att själva hotet försvinner kommer alltså ångesten att minska. Psykologer använder sig av den vetskapen när de behandlar fobier, exempelvis höjdrädsla, genom exponering, då man utsätter klienten för just det han eller hon är rädd för.

När vi upplever fara sänder hjärnan signaler som förbereder oss för kamp och flykt. Kroppen förbereder sig genom att pulsen ökar. Mannen i klippet svettas, antagligen inte bara av hettan, och hans händer darrar – som en reaktion på mobiliseringen. Signalsubstanserna adrenalin och noradrenalin pumpas runt i kroppen och håller reaktionen igång. Även om den upplevda faran, till exempel den höga höjden i klippet, inte försvinner får kroppen snart nog av att vara i kris. Ångesten och rädslan har nått sin topposition, och kommer nu att minska med hjälp av kroppens lugna-ned-sig-system. Läs mer här om ångestkurvan och hur den används i behandling. 

Av: Linda Backman

2009: Pojken ber sköterskan att “chilla”.

När sjuksköterskan närmar sig med sprutan väcks känslorna omedelbart hos pojken. Och faktum är att informationen bearbetas extra snabbt – via en genväg i hjärnan – när det handlar om något vi upplever som hot.

Den skrämmande sinnesförnimmelsen tar den kortaste vägen (kallad “the low road”), via hjärnans omkopplingscentral thalamus till amygdala – som drar igång kroppens alarmsystem.

Amygdala får också mer bearbetad information från visuella kortex – men den kommer fram lite senare.

Det är bland annat därför vi kan haja till på skymningspromenaden när vi tycker oss se en hotande figur som står bland träden – för att bråkdelen av en sekund senare se att det bara var en buske.

Av: Linda Backman & John Airaksinen

1997: Superstjärnan sätter igång känslorna hos tusentals fans.

Michael Jackson väckte extremt mycket känslor genom hela karriären, från tiden i Jackson 5 till beskedet om hans död i somras. Det här klippet är från en konsert i München – och inleds med ett fint exempel på gemenskap i megaformat. Michael slår ut med händerna och sjunger direkt till fansen – att de inte är ensamma. Tusentals tändare är uppsträckta i luften och stryker under budskapet. De allra starkaste känslorna drabbar naturligtvis den unga kvinnan som blir utvald att få komma upp på scenen och hålla om Michael – hon blir närmast hysterisk och går ner på knä och sträcker ut händerna honom för att visa sin beundran!

Hur människor beter sig i stora grupper är något som länge intresserat psykologer. Här finns en utmärkt sammanställning av sju myter om gruppsykologi – och vad forskningen säger om dom. Blir vi verkligen irrationella och spontana bara för att vi befinner oss i stora grupper?

Av: John Airaksinen

1985: Unga gymnasten Jennifer Sey faller illa.

Mindre än ett år efter olyckan är hon tillbaka – och vinner de Amerikanska mästerskapen i gymnastik. När jag ser det här klippet så rycker det till i hela kroppen, jag spänner mig och slutar nästan andas.

Forskare i mentalisering intresserar sig för människans förmåga att känna och förstå andras fysiska och psykiska tillstånd. I höstas när jag besökte jag den svenska konferensen om mentalisering föreläste Peder Björling, ledningsansvarig överläkare i MBT (mentalization based therapy). Han förklarade att människor kan känna fysisk smärta bara av att bevittna andras smärta. I ett experiment fick försökspersonerna se sin partner utsättas för en smärtsam elchock. När försökspersonerna såg sin partners fysiska lidande, aktiverades deras eget smärtcentra.

Läs mer om hur vissa människor i högre grad än andra upplever en väldigt fysisk upplevelse av smärta av att se andra ha ont i den här 100 känslor-posten om Bush och Merkel.

Här kan du läsa mer om hur en mentaliseringsbaserad terapi kan gå till!

Av: Linda Backman

2009: Ungdomarna upplever både positiva och negativa känslor.

Ungdomarna som ser på film i klippet är rejält uppvarvade. De både skriker och skrattar högt. Varför fascineras många av blod och våld på film? 

Forskarna Eduardo Andrade and Joel Cohen har undersökt varför människor frivilligt kollar på skräckfilm trots att det innebär känslor av skräck och obehag för de allra flesta. Tidigare fanns det två teorier om varför vi njuter av skräck. Enligt den första är det den stora lättnaden när skräcken släpper som vi är ute efter. Den andra teorin går ut på att vi aldrig blir rädda på riktigt utan bara uppspelta av spänningen. 

Genom att utveckla en ny metod för att mäta både positiva och negativa känslor samtidigt kunde Andrade och Cohen se att det ögonblicket som genererade mest skräck också kunde vara det som gav mest njutning. Deras slutsats blev alltså att vi definitivt blir rädda på riktigt – men att vi samtidigt upplever positiva känslor. Och det är alltså inte bara lättnaden man vill åt!

Av: Linda Backman