1994 publicerades en bok om intelligens som kom att bli en bestseller. The Bell Curve, döpt efter normalfördelningskurvan och skriven av Harvardprofessorn Richard Herrnstein och statsvetaren Charles Murray, fick ett stort genomslag i media med kontroversiella påståenden om att intelligens i mycket liten utsträckning skulle vara påverkar av vilken miljö människor föds och lever i. Skillnad i intelligens mellan raser som observerats i olika studier, hävdades till största delen bestå i genetiska faktorer, i stort sett immuna mot utbildning eller liknande interventioner.

Det amerikanska psykologförbundet, APA, bestämde sig för att sätta ihop en grupp av de främsta experterna på området, för att sammanfatta vad som kunde anses som konsensus inom de frågor som rests av de två hökarna. Bland annat kunde man konstatera att det inte fanns något stöd i forskningen för att rasskillnader i intelligens skulle härröra från genetiska faktorer. I februari/mars-numret av APAs hustidskrift American Psychologist följer man upp den nu femton år gamla artikeln med en ny fräsch uppdaterad version.

Det är sedan tidigare känt att de genomsnittliga resultaten på intelligenstest på de flesta håll i världen stiger med cirka 3 IQ-poäng på tio år. Detta fenomen har kallats Flynn-effekten efter den nyzeeländska forskare som upptäckte, eller åtminstone gjorde forskarvärlden uppmärksam på dessa goda nyheter. Flynn, som även är medförfattare till den nya APA-rapporten, presenterar här lite nya rön om sin egen effekt. Det visar sig att Flynneffekten tycks ha avstannat i vissa väl utvecklade länder, som Sverige, Norge och Danmark. Flynn uppges nyligen ha spekulerat i om liknande fynd från Storbritannien – där man rent ut av anat en tillbakagång – delvis kan bero på en allt mindre intellektuellt stimulerande ungdomskultur. I APA-artikeln nämns istället en slags takeffekt som trolig förklaring. De nordiska länderna är som sagt väl utvecklade och dessutom relativt socialt jämlika – vilket skulle kunna betyda att vi är uppvuxna i en miljö där en större del av vår genetiska potential för intelligens kommit till uttryck. På de håll där de genomsnittliga resultaten på intelligenstest ökar, ser man att de inte är de smartaste som blir smartare, utan att det är de individer som hamnar genomsnittligt eller under genomsnittet som står för förbättringen. Fenomenet påvisas också av att länder som nyligen börjat moderniseras och tidigare legat relativt lågt på skalan som Kenya, visar upp ganska dramatiska förbättringar av resultat på IQ-test. Troliga förklaringar som nämns är ökad och bättre skolgång, mindre familjestorlekar och en mer modern föräldraroll, mer intellektuellt stimulerande arbeten och mer fritid. En annars vanligt förekommande förklaring till Flynneffekten är ett ökat näringsintag. Professor Flynn själv menar dock att vi i västvärlden redan någon gång på 50-talet började få i hos tillräckligt med hänsyn till hjärnans utveckling. Över huvud taget har intelligensforskningen alltmer börjat uppmärksamma dylika miljömässiga faktorer. Att social klass har en stor påverkan på IQ är exempelvis numera välkänt genom en mängd adoptionsstudier. Herrnstein och Murrays strikt genetiskt deterministiska perspektiv är med andra ord ganska ute.

Referens:

Nisbett, R. E., Aronson, J., Blair, C., Dickens, W., Flynn, J., Halpern, D. F., Turkheimer, E. (2012). Intelligence: New findings and theoretical developments. American Psychologist, 67(2), 130-159. doi: 10.1037/a0026699

I går avslutades en nio veckor lång version av Ledarverkstan. Vi kombinerade fysiska träffar, material på nätet och arbete i mobilapplikationen Viary. Upsala Nya Tidning skrev om kursen och intervjuade bland annat Johan Wikander, ordförande för Uppsala teknolog- och naturvetarkår.

– Jag har blivit mer medveten. Även när jag inte använder appen kommer jag nog att tänka på hur jag agerar. Ledarskap handlar bland annat om att kunna granska sig själv. Det här är ett bra hjälpmedel för att komma in i de tankebanorna.

Läs hela artikeln Bättre chef med hjälp av app.

När det kommer till konsten att leva uti hundrade år, har äventyraren Dan Buettner lett forskningsexpeditioner till de platser i världen där människor lever som längst, och kartlagt gemensamma faktorer.

Oavsett var i världen den långlivade folkgruppen befann sig, såg forskarna att de faktiskt hade liknande livsstil: De rör på kroppen (men tränar inte!) på ett naturligt sätt genom att bergsvandra, ta långa promenader, och de lagar mat utan hushållsapparater. Maten är baserad på grönsaker, nötter, frön, tofu och bönor och man dricker bara måttligt med alkohol. Det sociala nätverket är starkt och ofta generationsöverskridande. Mycket tid spenderas på relationer. Andlighet och religion är ett vardagligt inslag i livet.

Folkgruppen som undersöktes på Okinawa (Japan) hade en speciellt tilltalande livinställning tycker jag: det är viktigt att veta varför du går upp varje morgon. För en japansk hundraåring var anledningen att förfina sin skicklighet i kampsport varje dag. Hundraåringen på bilden här ovan ansåg det vara att fortsätta fånga fisk tills sin familj tre gånger i veckan. I USA finns det två år i ditt liv som är statistisk mest farliga: året du föds (tack vare plötslig spädbarnsdöd) och året du går i pension. På Okinawa finns inte ens ett ord för pension. Däremot inställningen att värdesätta och veta varför du vill vakna varje morgon.

Jag kan starkt rekommendera det intressanta TED-talket här som Dan Buettner håller, där han redovisar många fler spännande exempel utifrån sin forskning.

Att lita på sin intuition är ett tips jag får ibland. Med tanke på hur många gånger jag hört det är det konstigt att jag inte stött på någon förklaring av vad detta faktiskt innebär. Som tur är så finns Daniel Kahneman med sina beteendeekonomiska förklaringar till det mesta, så även intuition.

I sin nya bok Thinking fast and slow skriver Kahneman om vad han anser att intuition är. Situationer vi ställs inför väcker olika associationer hos oss som på olika sätt påverkar hur vi ser på dessa situationer. Associationer är baserade på sådant vi varit med om tidigare så enligt Kahneman är alltså intuition inget annat än igenkänningt. Jag har många gånger skrivit om baksidorna med detta men givetvis är det så att det finns fördelar med intuition och “magkänsla”. I boken Blink berättar Malcolm Gladwell bland annat om konstexperter som direkt kan se om ett verk är äkta eller ej samt om parterapeuter som direkt kan avgöra om ett par kommer skiljas eller hålla ihop. Dessa två typer av experter har genom år av träning förfinat sin intuition inom dessa områden vilket gör att de med gått samvete kan gå på sin intuition, som alltså är baserad på deras tidigare erfarenheter.

Då det är mycket lättare att peka på det negativa tänkte jag ge er ett exempel på baksidan av just detta fenomen. För ett tag sedan höll jag min utbildning Beslutsbyrån för Minpension.se, en sajt som hjälper människor att få en bättre översikt över sitt pensionssparande. Vi arbetade väldigt mycket med vad som kallas för representativitetsheuristiken. Denna heuristik är skapad av Kahneman (oväntat…) innebär att vi går på hur representativ ett objekt är för just en typ av kategori. Ser jag en person i röda byxor, bakåtkammat hår som till exempel säger “åt helvete med jante” så tolkar jag, troligtvis felaktigt, att detta är en person som går på Handels. Jag kanske till och med tänker att detta nog är en person med nyliberala åsikter och som älskar uttrycket “momsfillibaba”. Alla dessa antaganden är troligtvis helt fel men detta är ett exempel på hur representativitetsheuristiken funkar. Vi ser ett par attribut hos en person som får oss att koppla dessa till en viss kategori och som slutligen får oss att anta att denna person tillhör kategorin.

Tillbaka till Minpension.se, för vad har då sajten med denna heuristik att göra? Under utbildningen så började deltagarna fundera kring hur de kan få fler att gå in på sajten för att på så vis få bättre koll på sin pension. Viktigt att nämna är att Minpension är en tjänst som är gratis och som alla redan har tillgång till. Det vi kom på var dock att sajten snarare väcker associationer till betaltjänster. Jämförs Minpension.se med andra sajter för betaltjänster så är det mycket riktigt så att det finns många attribut på Minpension.se som snabbt får oss att föra tankarna till  just betaltjänster. Under utbildningen försökte vi därför se hur Minpension.se kunde utformas för att skapa en representation hos människor som är mer i linje med vad sajten är. En av deltagarna kläckte då den fenomenala idén att kalla sajten för “ett Google för allt som rör din pension” och att sajten också skulle likna den kända sökmotorn lite mer. Precis som Google så är Minpension.se en tjänst som är gratis och som alla har, deras problem är att sajtens utformning triggar andra associationer hos oss som alltså placerar sajten i fel kategori. Troligtvis är det inte helt lätt att få igenom men jag tycker alla bör fundera på vilka associationer människor får till ens sajt eller produkt. Kanske finns det attribut på din sida som placerar in den i fel kategori.

Går du på psykologprogrammet och ska göra praktik i höst? Är du mer intresserad av organisationspsykologi än att jobba kliniskt? Tycker du om turkosa gardiner och orientaliska mattor? I så fall tycker jag att du ska söka praktikplats hos oss här på Psykologifabriken!

Läs allt om hur det går till här!

Året är 1986 och George Deukmejian, dåvarande guvernör i Kalifornien i USA, har just gått med på att satsa $ 245.000 om året på en arbetsgrupp i självkänsla. Bakom beslutet ligger en rörelse som jobbar aktivt med att försöka påverka politiker i landet om fördelarna med att ge invånarna bättre självkänsla. Förhoppningen är att en stor satsning på området ska kunna hjälpa Kalifornien och dess medborgare med en mängd olika psykiska och sociala problem, däribland kriminalitet, missbruk, tonårsgraviditet och tidiga avhopp från skolan. Deukmejian är förväntansfull på arbetsgruppens resultat, och håller tummarna på att det i förlängningen ska ge delstaten pengar tillbaka i form av minskade utgifter.

Ett par år senare presenterar arbetsgruppen vad den har kommit fram till. Efter en lång och tidsödande sammanställning av forskningsområdet kunde man konstatera att de positiva effekterna av att försöka öka invånarnas självkänsla var överdrivna. Inte nog med att det fanns lite som talade för att god självkänsla kunde förbättra människors psykiska och sociala hälsa, det var inte ens säkert att det överhuvudtaget gick att förbättra självkänsla genom riktade insatser. Deukmejians förhoppningar om vad självkänsla skulle kunna ge medborgarna i Kalifornien grusades med andra ord ordentligt, och arbetsgruppen lades därför ner så fort resultatet hade blivit offentligt.

Trots detta enorma bakslag för den rörelse som propagerar för bättre självkänsla existerar det dock fortfarande många individer som hävdar att en stor del av människors problem går att förklara med hjälp av bristande självkänsla. Även här i Sverige finns det en uppsjö föreläsare och personligheter som förklarar att att dålig självkänsla är roten till mycket ont, och att vi genom deras självhjälpsböcker kommer att kunna ge oss en bättre tilltro till oss själva. Men hur ser det egentligen ut i forskningen? Vilket stöd har exempelvis Mia Törnbloms uttalanden, och går det verkligen att ge sin egen självkänsla ett lyft?

Roy Baumeister, professor i psykologi vid Florida State University i USA, är en av världens ledande forskare i frågor kring identitet och självuppfattning. Han satte samman en stor grupp kollegor för att reda ut de frågetecken som existerar kring begreppet självkänsla, och försökte samtidigt att undersöka om de höga förväntningarna överensstämde med verkligheten. Genom att dammsuga enorma databaser med vetenskapliga artiklar gick han och hans team igenom stora mängder studier på området. Resultatet sammanställdes sedan i en lång rapport, och några av de slutsatser Baumeister kunde dra är följande:

• Hög självkänsla bidrar inte till bättre skolprestationer
• Hög självkänsla har enbart en marginell inverkan på prestationer i arbetslivet, något som varierar mycket mellan olika jobb
• Personer med hög självkänsla skattar sig i högre grad som mer eftertraktade och populära, något som dock inte visar sig stämma överens med omgivningens uppfattning
• Varken låg eller hög självkänsla har någon tydlig koppling till äktenskapsproblem
• Självkänsla har ingen tydlig koppling till aggression, förutom att personer med hög självkänsla i högre grad utsätter andra för mobbning eller är passiva åskådare till mobbning
• Det finns lite stöd för att låg självkänsla är förknippat med antisocialt beteende
• Hög självkänsla innebär inte en bättre förmåga att hantera svårigheter i livet jämfört med låg självkänsla
• Självkänsla har ingen koppling alls till många hälsorelaterade beteenden; låg självkänsla leder inte till rökning, alkohol- eller drogmissbruk, tonårsgraviditet, eller sexuellt riskbeteende

Baumeister och hans kollegor har med andra ord kommit fram till samma resultat som den arbetsgrupp Deukmejian satte samman cirka 20 år tidigare. Trots mer avancerade metoder att bedriva forskning på, och en större tillgänglighet av studier på området, visade det sig att självkänsla har en ytterst liten positiv inverkan på människors psykiska och sociala hälsa. Baumeister menar samtidigt att forskningen på området är undermålig, och att de verktyg som används för att mäta självkänsla är opålitliga. Problemet är framför allt att det är svårt att fastställa om självkänsla faktiskt leder till olika positiva saker i våra liv, eller om det snarare är summan av vad vi gör som renderar i bättre självkänsla. I många vetenskapliga studier verkar förhållandet vara det sistnämnda: goda prestationer i skola och arbete ger en större tilltro till sin egen förmåga, vilket i sin tur skapar det vi i vardagliga sammanhang kallar för god självkänsla.

Finns det då inga fördelar med att ha en hög självkänsla? Baumeister och hans kollegor identifierade ett par saker som trots allt verkar vara förknippade med att ha en god självkänsla; bland annat förmågan att fortsätta jobba på en uppgift trots motgångar, att höja sin röst och stå för en motsatt åsikt i en grupp, en högre grad av lycka, samt en minskad risk att drabbas av ätstörningar. Men även om det tycks finnas ett samband mellan självkänsla och dessa aspekter är det fortfarande svårt att veta vad som orsakar vad, menar Baumeister. Kanske är det snarare så att människors självkänsla kan se olika ut på olika områden i livet, samt att det inte är en fråga om hög eller låg självkänsla som är intressant, utan snarare om man gör en korrekt bedömning av sin egen självkänsla.

Debatten om självkänslans betydelse för vår psykiska och sociala hälsa kommer med all sannolikhet att fortsätta, men Baumeisters forskningsgenomgång pekar åtminstone på en viktig slutsats: det finns inga vetenskapliga belägg för att riktade interventioner mot att höja individers självkänsla har någon som helst effekt, snarare verkar sådana insatser stjälpa mer än att hjälpa. Ett bättre angreppssätt tycks istället vara att i små steg lära sig bemästra konkreta situationer som uppfattas svåra, exempelvis i skola, arbete eller privat. Därigenom får personen en möjlighet att öka sin tilltro till sin förmåga att klara av saker på egen hand, vilket i sin tur skapar det tillstånd av tankar och emotioner som så ofta kallas god självkänsla.

Akademisk referens:

Baumeistser, R. F., Campbell, J. D., Krueger, J. I., & Vohs, K. D. (2003). Does high self-esteem cause better performance, interpersonal success, happiness, or healthier lifestyles? Psychological Science in the Public Interest, 4(1), 1-44.

Foto: http://www.flickr.com/photos/familymwr/

10 000 timmar av avsiktlig träning gör dig till en expert. Det lilla ordet avsiktlig gör hela skillnaden.

Det räcker inte att laga mat i tio år för att bli en mästarkock. Då hade vi varit väldigt många som fnyst åt rätterna i Top Chef. Det krävs mer för att nå höga höjder av kunskap. Det krävs att vi avsiktligt utvecklar våra färdigheter, experimenterar med nya metoder och får feedback på vad som funkar och inte. Vi behöver testa nya recept, låta andra smaka och få utförlig kritik som vi kan ändra vår matlagning efter. Framförallt behöver vi ägna oss åt det som är svårt.

En studie med videofilmning av pianospelare avslöjade att antalet försök på ett visst stycke inte hade med prestation att göra. Skillnaden låg i hur de hanterade fel. De bästa pianisterna stannade upp och såg till att felet inte hände igen.

Vill du utmana dig själv kan du testa följande beteendeexperiment: Välj ut en aktivitet som du gör riktigt bra. Det kan vara att laga mat, hålla en presentation eller spela piano. Testa något som är svårt eller nytt och be gärna en person ge dig feedback direkt under eller i anslutning till aktiviteten. Det kan vara att testa att laga jordnötsstuvning, testa att låta publiken använda mentometer eller att spela två rytmer samtidigt. Ta emot feedbacken, ändra och testa igen så snabbt som möjligt.

När du lärt dig skillnaden mellan träning och avsiktlig träning har du goda förutsättningar att bli expert. Kanske en mästarkock, riktigt bra chef eller en pianohjälte.

Läs mer: The myth of practice makes perfect av Annie Murphy Paul på Times. Att uppmuntra rapportering av fel för att hantera dessa är dessutom ett bra chefsbeteende.

Jag köpte för ett par veckor sedan en app för 55 kronor. Appen heter Zombies, Run! och förvandlar mina löprundor till en kamp om överlevnad. Genom 13 olika uppdrag blir jag guidad genom en värld full av zombies, då och då blir jag förföljd av dem vilket tvingar mig att öka mitt tempo. Zombies, Run! har tagit min jogging till helt nya nivåer, både vad gäller längd och antal löprundor i veckan. Trots allt detta så känns 55 kronor fortfarande lite dyrt, varför?

Följande beteendeekonomiska teorier kan förklara varför så många av oss ryggar tillbaka så fort vi stöter på en app som kostar mer än sju kronor.

1. Prospektteorin: Ovan ser du den ikoniska prospektgrafen som talar om hur människor ser på vinster och förluster. Du som läser bloggen ofta kanske tycker att jag tjatar mycket om denna graf men jag tycker den är så fantastisk och applicerbar på så mycket så jag kommer nog fortsätta att nämna den i år framöver. På x-axeln har vi det faktiska värdet av en vinst eller en förlust och på y-axeln det subjektiva värdet vi upplever vid en vinst eller förlust. Som ni ser så går kurvan brant ner i början men planas sedan ut. Detta innebär att ökningen av det subjektiva värdet av en förlust minskar ju större förlusten blir. En förlust på 1000 kronor upplevs alltså som värre för den som inte gjort någon tidigare förlust än för den som dragit på sig förluster på 10 000-tals kronor. Att gå från 0 till -1000 känns alltså “mer” än det gör att gå från -10 000 till 11 000. Översätter vi detta till app-språk så känns 55 kronor extremt dyrt eftersom de flesta av oss har noll eller sju kronor som referenspunkt för en app. Att konkurrera med produkter som är gratis är en riktigt svår uppgift eftersom steget från noll kronor till x kronor innebär en riktigt stor (mental) förlust.

2. Mentala konton: Mycket forskning pekar på att få människor ser sina utgifter som en enda står summa pengar. Istället så har vi flera mentala konton, ett för mat, ett för nöjen, ett för boende och ett för appinköp. Att skapa mentala konton är i sig inget fel. Detta är ofta en effektiv strategi som gör det lite lättare för oss att tänka kring våra utgifter. Tyvärr är det också så att denna strategi ibland får oss att bete oss irrationellt. Det kan till exempel handla om att säga nej till en  utekväll med ett par vänner eftersom man anser att man inte har råd samtidigt som man kan gå och handla kläder för mer än vad en utekväll hade kostat. Problemet för app-makarna är att när deras produkter hamnar i vårt mentala konto för just appar så har de ganska lite svängrum vad gäller pris. Prospektteorin lär oss om kraften av referenspunkter och referenspunkterna i vårt app-konto är ofta ganska låga.

Personligen så försöker jag bryta och strukturera om mina mentala konton för att helt enkelt göra dem mer flexibla. När jag köpte Zombies, Run! jämförde jag istället kostnaden för appen men kostnaden av en bok eller för ett biobesök. På många sätt är denna jämförelse mer korrekt än att jämföra kostnaden för appen med exempelvis kostnaden för Angry Birds.

Här kan du läsa en bra intervju där Björn Jeffery från Toca Boca talar om betalvilja och priser för appar. Toca Boca gör väldigt trevliga appar för barn.