I boken Creativity menar författaren Marc Runco att följande krävs för att brainstorming ska vara fungera som det är tänkt:

1. All bedömning och kritik skjuts upp tills brainstormingen är klar
2. Fokus bör ligga på kvantitet och inte på kvalitét
3. Samtliga deltagare ska våga bygga vidare på varandras idéer
4. Desto vildare idéer desto bättre

Alla som någonsin varit med om en brainstorming-session ser nog direkt att detta är fyra kriterier som är extremt svåra att uppfylla. Det är bland annat svårt att kontrollera att det inte sker någon bedömning. Även om denna inte verbaliseras så finns det ju många saker som skvallrar om vad du tycker om mina idéer (kroppsspråk, leende, suckar etc).

I ett flertal studier har forskare jämfört grupper som använder brainstorming med grupper som använder vad som ibland kallas för “brainwriting”. Denna metod innebär att gruppens medlemmar genererar idéer på egenhand och sedan så sållar gruppen tillsammans bland dessa. Denna teknik påminner på många sätt om Delphi metoden. Det denna typ av studier har funnit är att grupper som genererar idéer tillsammans (det vill säga brainstorming) kommer på färre men också sämre idéer än de grupper som tillämpat brainwriting. Kvalitén på idéerna brukar bedömas av en jury som ofta består av andra forskare så det är givetvis fritt fram att ifrågasätta just denna del av resultaten.

Titta igen på Runcos fyra kriterier för lyckad brainstorming så förstår du nog varför brainwriting är en bättre metod. Att “spåna” i grupp är något av det värsta jag vet och jag är nog inte är ensam. Just därför är det ganska skönt att veta att jag har forskningen på min sida. Nästa gång din arbetsgrupp ska träffas och “bolla idéer” så tycker jag du ska göra er alla en tjänst — sätt en ram inför detta möte! Föreslå till exempel att ni alla tar med er tio idéer var som ska presenteras i början av mötet. En annan typ av ram kan vara att bryta av ett stillastående möte med en 20 minuter lång individuell idégenerering.

När vi arbetar med idégenerering tillsammans med våra vänner på reklambyrån Rodolfo gör vi nästan alltid detta med personer som nyss lärt känna varandra. Tiden brukar dessutom vara knapp så det är extremt viktigt att göra allt som går för att få idéerna att flöda snabbt. Brainwriting har varit en räddare i nöden i dessa situationer.

Du som vill vara en extra bra medarbetare bör axla rollen som en nej-sägare, läs detta inlägg så förstår du varför.

Någon skriver en självhjälpsbok. Stärker självkänslan, han har själv testat. Säg bara ”Jag är älskvärd!” till dig själv några gånger varje dag så händer det grejer. Inga forskningsstudier, inget om eventuella nackdelar. Köper du boken?

Många har tjänat pengar på att sälja böcker om exempelvis self-affirmations (att för sig själv upprepa påståenden som ”Jag är älskvärd!” ”Jag är stark!”) som en väg till bättre självkänsla. Är det då bara en myt att vi kan må bättre av att upprepa dessa högt för oss själva? Det beror lite på vilka man frågar. Personer med hög självkänsla verkar kunna ha en viss förmåga att tro på, och därför stärkas av sin egen boosting, om än i begränsad utsträckning. Personer med låg självkänsla påverkas i högre grad av självpratet – i negativ riktning. De mår alltså sämre av att rabbla budskapen. Gissa vilken kategori som köper självhjälpsböckerna…?

En anledning till att det ser ut så här är att den bild man har av sig själv automatiskt jämförs med nyinkommande information. Om man säger något positivt om sig själv (exempelvis ”Jag är professionell”) så börjar man tänka på en massa tillfällen när detta inte var sant (Herregud, den där gången när jag…. då var jag riktigt klantig och oproffsig). Skillnaden mellan det positiva påståendet och ens egna exempel på när man inte lyckades leva upp till detta hamnar i fokus. Det hela blir bara en påminnelse om hur felriktat det positiva påståendet var och hur dålig man egentligen är.

Ytterligare en anledning är att människor tar till sig information om sig själva som stämmer överens med den bild man redan har, då det erbjuder förutsägbarhet och trygghet. Låg självkänsla tar lättare till sig negativ information, hög självkänsla tar lättare till sig positiv sådan.

Slutsatser att dra av ovanstående är som följer: Som bäst kan ett okänt piller du får av någon hjälpa dig lite en kort stund. Som sämst skulle det kunna göra stor skada. Om en person ger dig ett piller som du inte vet vad det är – ta det inte! Om en person skriver en självhjälpsbok utan att förankra i forskning – köp den inte!

Text: Åsa Krey, psykolog
Foto: flickr.com/rhondapalooza
Läs mer: Wood, Perunivic, & Lee, 2009. Positive Self-Statements. Power for some, Peril for Others. Journal of the Association for Psychological Science. Vol 20.Nr 7.

Bland annat lyckoforskaren Ed Diener menar att det subjektiva välbefinnandet och livstillfredsställelsen inte alltid måste stämma överens. Det är till exempel möjligt att tycka att man har det perfekta jobbet, men samtidigt ha en hög andel negativa emotioner. Jag har tänkt en del på detta under min resa till New York. En stad som för många människor är möjligheternas stad.
Allt finns ju där! Men samtidigt behöver tanken om att det är möjligheternas stad inte innebära att jag känner en massa positiva emotioner. Ledtråden fick jag de gånger jag begav mig till Central Park. Jag insåg att alla människor och alla intryck också gör det svårt att inte tappa bort sig själv i allt myller. Och att tappa bort sig själv i folkmassan är ingen positiv känsla. Jag skulle kanske behöva fler stora parker för att kunna känna både ett kognitivt och affektivt välbefinnande, för att helt enkelt kunna ge mig själv möjligheten att bli mer lycklig.

Hur ser det ut i din vardag? Känner du ett kognitivt och affektivt välbefinnande på jobbet, med vänner eller hemma? Vad finns och vad saknas? Kanske kan du genom att titta på hur din vardag och ditt liv ser ut få ledtrådar till små förändringar som skulle kunna ge både positiva emotioner och en positiva kognitioner samtidigt.

Jag vill även passa på och tipsa om Lotta Bromés intervju med Laleh på P4 igår.

Föreställ dig att du blivit utelåst. Det finns inget annat att göra än att ringa en låssmed som dyker upp strax efter att du ringt. Efter 30 minuter och mycket dyrkande lyckas låssmeden till slut få upp din dörr. Detta arbete samt en installation av ett nytt lås kostar dig 3500 kr. Fundera nu en stund på om du varit lika villig att betala om det istället tagit låssmeden en minut att få upp din dörr? Hade detta arbete fortfarande varit värt 3500kr?

Poängen med detta är att väntetid ibland kan ge ett intryck av kvalité. I fallet ovan är det kanske till och med så att den snabbe låssmeden utfört ett bättre arbete men risken är att vi väger in tiden det tog att få upp låset när vi funderar på huruvida 3500 kr är ett rimligt pris. Här kommer ytterligare tre exempel på hur smart interaktionsdesign leker med vår tidsuppfattning:

1. När du sökt efter en specifik resa på Travelpartner får du se hur Travelpartner söker efter den billigaste resan bland “hundratals flygbolag”. Under konferensen Startup-Onomics så berättade forskaren Mike Norton om en liknande site som lagt till en sån här “vänt-skärm” då sajtens användare tyckte att det gått för fort att hitta passande resor. Kunderna ifrågasatta alltså hur hårt sajten egentligen letade om de kunde presentera flygresor efter bara några hundradelar. Jag vet naturligtvis inte om Travelpartner råkat ut för samma kritik men det är kul att fundera på vilken funktion väntandet fyller.

2. När Apple lanserade ett av sina första operativsystem hade man tydligen lagt extremt mycket processorkraft på just muspekaren. Oavsett hur hårt datorn i övrigt arbetade så skulle muspekaren aldrig hacka eller bli långsammare. Detta var ett effektivt knep för att minska frustrationen hos användaren då man gav en bild av att saker fungerade som de skulle.

3. Det sista exemplet är från Psykologifabriken och Hoa’s Tool Shops alldeles egna design/kod-geni Arvid Jansson. När Arvid programmerade den nya versionen av Viary noterade han att en sida tog extra lång tid att ladda. Det handlade om mikrosekunder men tillräckligt många för att användaren skulle se hur appen stannade upp. Arvid löste detta genom att lägga in en “vänt-skärm” som dök upp istället för att sidan skulle behöva stå still i några mikrosekunder. Genom att lägga in denna skärm blev hela vänttiden till och med lite längre men eftersom det nu händer något när man trycker på den aktuella funktionen så känns det som att allt går lite snabbare. Notera alltså att vi pratar om extremt korta tidsintervaller!

Bild: flickr.com/pedromourapinheiro

Runkeeper är inte bara en fantastisk app för att tracka löprundor, det är också företaget som ligger bakom mäktiga Health Graph som möjliggör för användaren att samla och analysera hälso- och träningsdata från en mängd olika källor. Health Graph har idag 8 miljoner användare!

Softronic är teknikkonsultbolaget som bland annat ligger bakom Mina vårdkontakter och den kommande plattformen Mina hälsotjänster, som siktar på att bli den stora öppna, mobila plattformen för e-hälsotjänster för svenska vårdgivare och patienter.

Förutom dessa två stora partners har vi ett gäng sponsorer klara:
• Från Stockholm School of Entrepreneurship får vi projektledningshjälp av fantastiska Marie Sundström som bland annat varit med och ordnat 24 Hour Business Camp.
• Zeo bidrar med sömnmonitorer .
• Vitamin Well och Froosh ser till att deltagarna inte behöver vara törstiga.
• iZettle gör det möjligt för oss att slippa all jobbig kontanthantering på festen! :)

Fler partners och sponsorer dyker upp snart!

Några av de första som ställde upp en modell för att förstå stress på jobbet var amerikanen Robert Karasek och svenske Töres Theorell. De tänkte sig att stress på jobbet främst beror på tre faktorer, varav de första två är de som oftast refereras:

1. Belastning – hur mycket krävs av mig i mitt arbete?

2. Kontroll – i hur hög utsträckning kan jag själv ta beslut och bestämma över arbetet?

3. Socialt stöd – finns det andra som kan hjälpa och stödja mig när det blir jobbigt?

Ett krävande jobb behöver alltså inte innebära hälsofarlig stress om jag har möjlighet att styra mitt arbete själv, och dessutom kan få stöd. Den här modellen var banbrytande när den kom runt 1990, eftersom den lyfte fram att stress inte bara handlar om hur hög arbetsbelastningen är. Lika viktigt är hur stor kontroll jag upplever mig ha över mitt arbete.

Det är här karikatyren av den stressade chefen på kontor kommer in. Självklart kan chefer och högre tjänstemän vara väldigt stressade, men de har ofta en skyddsfaktor i den autonomi de har i sitt arbete. Den riktigt allvarliga stressen uppkommer när en hög artbetsbelastning kombineras med låg kontroll: Jag har massor att göra och höga krav på mig, samtidigt som jag inte har någon möjlighet att planera arbetet själv och ta egna beslut. Typiska sådana yrken är växeltelefonist, servitör och många vårdyrken.

Karasek och Theorells modell har fått mycket stöd i forskning och hjälper oss att förstå en av orsakerna till att jobb som inte traditionellt ses som de mest stressiga kan vara de värsta av alla.

Läs mer: Karasek, R. A., & Theorell, T. (1990). Healthy work: Stress, productivity and the reconstruction of working life. New York: Basic Books.

Foto: Otisarchives3, flickr.com

Vi passade också på att fira att både Jenny och Lina börjat jobba på ännu mer dedikerad tid med att utveckla vår produktionsverksamhet. Några riktigt coola projekt kommer vi kunna presentera när vi också släpper en ny förstasida på Fabriken inom kort.

Sist men inte minst utbringdade vi en skål för vår helt fantastiska studiovärd Yanto Egerö som verkligen fått fart på uthyrningen av våra rum i Nya studion. Bara de kommande veckorna kommer det bli fashion week-event för Prada & LG, vernissage för konstnären Johanna Burai och filminspelning för SVT.

Fast det var inte riktigt en självhjälpsbok. Istället för att få en hel bok hemskickad får du ett kapitel i veckan tillgängligt över nätet. Detta tillsammans med hemuppgifter om att träna medveten närvaro, göra sådant som är viktigt för dig trots det besvärande ljudet eller träna på att acceptera negativa tankar om tinnitus. Inför varje nytt kapitel har du mejlkontakt med en psykolog som stämmer av hur det går och hur du klarat av uppgifterna. Det hela föll väl ut och patienterna lärde sig att hantera sin tinnitus bättre. Även vid uppföljning ett år senare.

Erfarenheterna ledde till att jag, Linda och Alexander skrev en ny “självhjälpsbok” till Karolinska sjukhuset för internetbehandling av tinnitusbesvär. Så det ska bli spännande att se hur det går för dem.

Båda behandlingarna byggde på teorierna om att vi inte kan påverka tankar och känslor men däremot vårt eget beteende. Detta är utgångspunkten i acceptance and commitment therapy (ACT) vars komponenter även börjar användas inom arbetslivet.

Detta har jag tagit fasta på i ett nytt projekt som följer samma upplägg fast nu med internetlevererad ledarskapsträning istället. Mer om det i ett kommande inlägg …

Hade ni fått spekulera på skolavslutningen hur er återträff skulle se ut hade ni tippat på att hela 26 personer av er nu skulle ha genomgått eller vara mitt uppe i en medelålderskris. Detta enligt en studie från 1994 som visade att av en grupp unga vuxna, så trodde 86 procent att en medelålderskris väntade dem längre fram. Så är det inte. Bara mellan tio och 26 procent, beroende på vad man lägger in i begreppet medelålderskris, kan sägas uppleva en. Oron verkar vara mycket större än den faktiska risken att hamna där. I själva verket skulle alltså bara mellan 3 och 8 av dina gamla klasskamrater ha krisat när ni träffas igen. Dessutom är de som kvalar in i medelålderskrisen mer ångestbenägna överlag,  och sannolikt har de även krisat en hel del före medelålderns intåg. Kanske redan på gymnasiet?

En del av problemet med att göra mätningar av medelålderskrisen är att det är ett så luddigt begrepp. Människor lägger in allt jobbigt som händer en mellan 40 och 60 års ålder här. Men i forskning tar man bara hänsyn till sådant som har en direkt koppling till att åldras. Att till exempel skilja sig, byta yrkesbana, få en sjukdom eller ekonomiska problem kan ske i ”alla” åldrar och är inte specifika för en medelålderskris. När man däremot börjar fundera på att sälja allt och flytta till Goa för att verkligen leva livet innan det är för sent börjar det alltså brännas.

En vacker dag mitt i livet dimper så det där brevet ner hemma hos dig med en inbjudan till klassåterträff …

Text: Åsa Krey, psykolog
Foto: flickr.com/kkhelga
Läs mer: Lachman, Lewkowicz, Marcus & Peng, 1994. Images of midlife development among young, middle-aged, and older adults. Journal of Adult Development, 1.
Lachman,  2004. Development in Midlife, Annual Review Psychology.
Wethington, 2000. Expecting Stress: Americans and the ”Midlife Crisis”, Motivation and Emotion, Vol.24, No 2.

Som vissa av er redan sett så kommer vi att under våren inleda ett samarbete med den nystartade reklambyrån Rodolfo. Vi blev kontaktade av en av deras grundare, Ludwig Jonsson,  i början av hösten då han sett att vi höll utbildningar i kreativitet. Ludwig berättade om deras koncept Creative Teams som innebär att de låter ett antal inbjudna personer som inte arbetar i reklambranschen vara med under idégenereringsfasen. Rodolfos hypotes var att de skulle få ut bättre och mer kreativa idéer på detta sätt än om de skötte idégenereringen internt.

Utifrån forskning som undersökt vad som kännetecknar mer kreativa arbetsgrupper så verkar det som att Ludwigs och Rodolfos hypotes stämmer. De grupper som i studier ansetts som mer kreativa och mer framgångsrika har oftast medlemmar med olika typer av kompetenser. Expertis är som sagt bra men när experten ska ta sig an problem som inte följer mönster han eller hon är van vid kan mentala spärrar uppstå. Med en hammare i handen ser allt ut som spikar helt enkelt.

När man tittat närmare på dessa blandade, mer kreativa arbetsgrupperna så har det visat sig att just blandningen lett till att de skapat strategier som motverkar mentala spärrar. Många har nog suttit på möten där du varit en “outsider” och knappt förstått hälften av vad de andra talat om. För att se till så att alla i gruppen förstår allt som sägs tvingas blandade arbetsgrupper att använda mer generella termer. Dessa grupper använder också betydligt flera liknelser och analogier för att beskriva de problem och utmaningar de stod inför.

Poängen är alltså att fackspråk ofta begränsar oss. Problemet “vilka politiska insatser kan öka ungdomars kommunikation med ortens näringsidkare” beskrivs knappast på ett sätt som får idéerna att flöda. Givetvis är exemplet tillspetsat men det är inte helt främmande att det kan se ut så här i huvudet på personer som arbetar med denna typ av frågor. Den fina med att arbeta med en blandad grupp är att det är uteslutet att beskriva problem på detta snäva sätt. Genom en generell beskrivning är det lättare att hitta nya och unika lösningar samt att hitta samband mellan problem från andra områden.

En annan styrka med att ha en blandad arbetsgrupp är att gruppens associationsbanor breddas. Våra associationer är baserade på våra erfarenheter så därför är det inte konstigt att att personer med liknande erfarenheter ofta associerar på samma sätt. Breda associationsbanor hjälper oss att vara mer kreativa och en blandad arbetsgrupp är därför en perfekt genväg till kreativitet.

Bild: Låter Justice League representera en blandad arbetsgrupp. Kanske inte det bästa valet men det är ganska svårt att hitta bilder på blandade arbetsgrupper.