Är vår empatiska förmåga på nedgång?

Barack Obama har sagt att USA lider av ett ”empati-underskott”. En spännande studie från Stanford visar att han faktiskt har rätt – och sätter fingret på några tänkbara förklaringar till att det blivit så.

Ordet empati har använts i TV, tidningar och på sociala medier den senaste tiden – i synnerhet i samband med valet. Under valtider har ordet oftare används när det talats om bristen på empati hos politiker och väljare – och även hos oss i vardagen.

Bland de politiker som uttalat sig om att vi bör utveckla vår empati finns bland annat Sveriges före detta stadsminister Fredrik Reinfeldt, som i sitt sommartal 2014 pratade om att vi måste “öppna våra hjärtan” för flyktingar som kommer till Sverige och USAs president Barack Obama, som redan 2006 talade om att han ser ett ”empatiunderskott” i USA.

Ordet Empati beskriver vår förmåga att relatera och känna omsorg för andra – den förmåga som för oss samman. De flesta av oss känner empati när något händer människor som står oss nära – men forskare har sett att vår empatiska förmåga blir sämre när det finns avstånd mellan oss och det vi skall känna empati inför – både geografiska och sociala.

Hur står det egentligen till med vår förmåga till empati? Stämmer Barack Obamas uttalande om att det finns ett “empatiunderskott” i USA? Vid Stanford University har forskare under en lång tid gjort studier på amerikanska college-elevers empatiska förmåga och verkar ha hittat ett svar på frågan. Totalt har 13 737 personer deltagit i 72 mätningar som gjorts mellan 1979 och 2009. Det som upptäcktes var att deltagarnas empatiska förmåga knappt förändrats något mellan 1979 och 2000 – men när de tittade på hur den förändrats mellan 2000 och 2009 kunde de se att den sjunkit drastiskt. Framförallt när det gällde områdena empatisk omsorg och perspektivtagande – det vill säga, ens förmåga att känna med andra samt förmågan att kunna ”sätta sig själv i någon annans skor”. Deltagarna rankades i genomsnitt 34% sämre på perspektivtagande och hela 48% sämre när det gällde sin förmåga till empatisk omsorg.

När de frågade sig vad det var som kan ha gett upphov till förändringen fann de några faktorerer som de trodde influerande mest. För det första såg de att den ökade stressen skulle kunna vara bidragande – deltagarna har helt enkelt inte tid för andra när deras egna måsten tar upp så mycket tid, dessutom verkar stresshormoner påverka vår förmåga till att empatiskt känna med andra. För det andra trodde de att det extrema vardagliga informationsflödet som deltagarna idag utsätts för var en faktor i förändringen – de refererar bland annat till studier som sett att den genomsnittliga amerikanen idag tar del av hela 350% mer information dagligen än för 30 år sedan.

Slutligen såg de att den ökande individualismen och materialismen skulle kunnat var en av faktorerna till förändringen – vissa studier de refererar till pekar exempelvis på att pengar blir en allt viktigare faktor för personer när de tillfrågas vad som är mest bidragande till deras lycka, andra studier visar att personers vilja att skänka pengar till välgörenhet också minskar.

Den här drastiska minskningen av empatisk förmåga hos människor som bland annat denna studie visar, verkar vara en naturlig effekt av det livet många människor lever idag. Empati är dock inte en oföränderlig förmåga – många studier visar att det är något som faktiskt går att träna upp!

Till exempel kan vi läsa i en annan studie från Stanford University som publicerades för några veckor sedan att personer som ser empati som en formbar förmåga också tar sig mer tid till att försöka känna empati när det är utmanande. Totalt gjordes sju studier som undersökte empatisk förmåga. De personerna som tyckte att empati är något som går att utveckla visade i en av studierna mer förståelse för personer som hade en motsatt politisk åsikt och i en annan tog de sig mer tid till att lyssna på en emotionell berättelse hos en person som var olik dem. Detta kallas för empathic effort och handlar helt enkelt om att arbeta med att tänka empatiskt när det inte alltid sker automatiskt.

Tror du att empati är en formbar förmåga? Det tror vi här på Psykologifabriken, så vi kommer snart bjuda in till ett experiment på temat! Håll utkik här på bloggen de närmaste dagarna!

Foto: Nicolas Alejandro

Referenser:
Konrath, O’Brien & Hsing (2011). Changes in dispositional empathy in American college students over time: a meta-analysis. Pers Soc Psychol Rev. 15:180–198.

Schumann, K., Zaki, J., & Dweck, C. S. (2014). Addressing the empathy deficit: Beliefs about the malleability of empathy predict effortful responses when empathy is challenging. Journal of Personality and Social Psychology, 107(3), 475-493.

3 svar till “Är vår empatiska förmåga på nedgång?”

  1. Rosie skriver:

    Inget nytt under himlen, detta skrev ju Christopher Lasch om i sin bok redan 1978…

  2. Farsan skriver:

    och ditt inlägg bekräftade allt som skrevs

  3. Jonas A Schwarz skriver:

    Intressant. En första tanke går ju till internetifieringen av samhället, den tog ju fart runt 2000 (vi ser ju också de makroekonomiska effekterna kicka in runt omkring då, som bl.a. The Economist berättar om i sin specialrapport i okt 2014 om den tredje industriella revolutionen). Men samtidigt har vi ju demografiska faktorer – och då tycker jag att det är viktigt att hålla i minnet hur speciell den generation är som växt upp under denna digitalisering; http://www.economist.com/news/briefing/21606795-todays-young-people-are-held-be-alienated-unhappy-violent-failures-they-are-proving Om nu studierna görs på just collegeelever är det rentav ännu märkligare att resultaten pekar mot lägre empati, givet det som beskrivs i artikeln jag länkar till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.