Är joggare socialt inkompetenta?

Detta menade min norske kollega i en krönika på DN.no. Han heter Espen Skorstad och är organisationspsykolog på cut-e som av någon anledning bestämde sig för att Oslo marathon var en bra företagsaktivitet. Jag och Espen anmälde oss bara till en mil men han blev tydligen tillräckligt besvärad av denna sträcka för att känna att han behövde skriva av sig.

“En grunnleggende forutsetning for jogging er nemlig at du er patologisk introvert og skyr sosial kontakt” säger Espen lite skämtsamt i artikeln och fortsätter med att påpeka att löpning, sett ur en psykologisk synvinkel, är direkt osunt, att det är självplågeri.

Jag är böjd att hålla med. I en månad tränade jag inför Oslo marathon (eller Oslomilen för min del) och sprang ensam ute längs vattnet på Lilla Essingen. Min enda tröst, och sociala kontakt, var några uppmuntrande ord på facebook.

Fast när plågan var över och jag sprungit den där milen, då var det förstås tillfredställande ett litet tag. Vi var glada tillsammans, det kom lite eufori och någon form av substans som åkte runt i kroppen (man kan ju faktiskt se mitt fåniga leende på bilden och att jag upplevde att det här var en så pass stor prestation att jag var tvungen att göra ett segertecken).

Men är det värt det? Vad tycker ni? Är löpning en sund sport? Eller är det bara för socialt inkompetenta?

Text: Oskar Henrikson

14 svar till “Är joggare socialt inkompetenta?”

  1. John skriver:

    Jag måste nog säga emot Espen en smula här… Jag brukar slå i taket på extroversion på personlighetstest – och älskar att springa! Jag tycker det kan vara ett skönt avbrott mot all social interaktion jag annars pysslar med hela dagarna att försjunka helt löpningen & en technospellista i iphonen. (t ex Boeoes Kaelstigens fina Sintran Vacation-mix http://bit.ly/L6w29)

    Sen visar ju supersuccén Nike Plus (http://www.nikeplus.com) att det finns ett uppdämt sug efter interaktion med andra löpare!

    …och nu ska jag precis ta en paus från kontoret och ut och springa lite på Djurgården, haha!

  2. John skriver:

    länken till dj-mixen funkar betydligt bättre utan parentes: http://bit.ly/L6w29

    Och på tal om att springa tillsammans – Heidi som jag hoppade från dödsklippan på Sweden Social Web Camp med (http://www.youtube.com/watch?v=Ds_-5AE0ygI) har ju byggt och fått in kapital till en sajt som just bygger på konceptet att springa tillsammans!

    http://www.runalong.se

  3. Martin skriver:

    Här kommer jag till löpningens försvar:
    Det råder väl ingen tvekan om att sociala relationer, kontakter och aktiviteter kan vara nyttigt, välgörande och roligt men betyder det att aktiviteter vi utför på egen hand är skadliga? Nej nej nej. Funktionen av beteendet avgör om det är osunt eller skadligt. För mig är löpning en väg till ett slags flow/närvaro och vidare ett sätt att få utlopp för frustration, stress mm. Jag gillar även lagsporter, men i löpning äger man själv hela upplevelsen, vilket (när det känns och går bra) är en häftig känsla. Kanske attribueras framsteg och utveckling lättare till den egna personen? Kanske sker en slags kommunikation med den omgivande miljön/naturen på ett påtagligare sätt än vanligtvis?

    I en vidare bemärkelse finns det väl en hel del evidens för positiva effekter på humör, minne mm. av kardiovaskulär träning, vilket löpning är ett utmärkt exempel på.

    Precis som John tror jag inte det är utåtriktadheten som avgör om man gillar löpning eller inte. I så fall har det nog mer att göra med om man huvudsakligen drivs av intrinsikal eller extrinsikal motivation. Och sådan kan det krävas rätt mycket av när man ska snöra på sig skorna en regnig novembertorsdag…

  4. Martin skriver:

    Jag var lite otydlig. Menar alltså att löpning är mer intrinsikalt än t.ex. lagidrott =)

  5. Martin skriver:

    Kan även tipsa om psykologisk forskning kring löpning med fokus på det som kallas “Runners high”.
    http://www.marathon.se/news/article.cfm?ThemeId=221

  6. John skriver:

    Martin> Japp, precis, man äger upplevelsen!
    Och det där med att vara själv med naturen – om så bara Djurgårdskanalen – är absolut en del av det.

    Tack för intressant länk också!

  7. Oskar skriver:

    Ja, det kanske är bra att “äga upplevelsen” men kan inte ni ge mig lite pepp. Hur gör man löpningen meningsfull? Är det musik jag behöver? Eller att registrera mina resultat så att det blir mer tävling? Eller ta tag i min “inre” motivation?

    Jag måste ju säga att jag hade lättare att motivera mig att springa när jag visste att jag i framtiden skulle prestera i en tävling… Sen slog jag ju Markus på bilden och nästan nämde Espen i loppet… det var ju tillfredsställande.

    Men det är ju fortfarande väldigt “solo-spelar-aktigt” och kanske då ett tecken på någon som vill köra sitt eget race=asocial (det kanske snarare är för personer som har lågt på aggreableness (alltså personer som vill gå sin egen väg snarare än anpassa sig till andra)än på extraversion?)

    Kul länkar ni skickat! Löpning är ju uppenbarligen något stort och något vi måste gå till botten med!

  8. John skriver:

    Musik är helt klart nödvändigt hehe!

    Gå min egen väg snarare än anpassa mig till andra kan jag skriva under lite mer på än extraversion :)

    Sen är det väl ändå för de flesta så att det tar ett gäng rundor innan löpningen i sig blir något njutbart och inte bara jobbigt…

  9. Martin skriver:

    Jag tror att många lägger av innan de kommit igång för att det är så jobbigt när man börjar. Tipset blir att korta ner avstånden och öka km/vecka långsamt. Kan också vara skonsamt att gå en minut/kilometer.

    Det där att gå sin egen väg passar nog in ganska bra på mig också =).

    Andra tips är:
    – spring tillsammans med andra
    – skaffa en klocka med tidtagarfunktion (50 kr på Claes Ohlson)
    – lära sig om löpteknik (steg, hållning mm. så att detta kan tränas)
    – göra peppande musiklistor
    – anmäla sig till ett lopp & göra ett träningsprogram
    – personliga målsättningar
    – köpa snygg och bra löputrustning
    – var kreativ, sitt med en karta och hitta nya rundor/att ge sig ut och undersök sin omgivning
    – varierad träning (springa en viss tid, en viss sträcka, en viss hastighet/kilometer, intervall, personbästa, styrketräning, backar, terräng, långlopp).
    – läs på om löpning som träningsform

    lycka till,
    =)

  10. Erik Johnsson skriver:

    Oskar!? Du är ju en idespruta som kan få det mesta att bli spännande, meningsfullt och intressant. Har du provat att generalisera detta till beteendet löpning?

    Läste en spännande artikel i oktobernumret av amerikanska Runner’s World http://www.runnersworld.com med titeln “Run For All” och detta är ingressen: Sure, your miles on the road do lots of good – they improve your health, trim your waistline, even boost your mind. But you can get even more satisfaction from your running if you take some simple steps to help others. Hela artikeln handlar om att engagera andra i sin löpning så varför inte anmäla ett Psykologifabrikenlag till nästa års Lindingölopp eller STHLM Marathon och posta träningstider på er hemsida så kommer du garanterat få massa nya vänner att springa med samtidigt som du gör något gott genom att engagera andra att börja motionera.

    //Running With Purpose

  11. John skriver:

    Låter ju som en strålande ide med ett Psykologifabriken-lag!!!

  12. Oskar skriver:

    Ja, exakt! Engagera andra i sin löpning, det är det jag försöker med. Genom att skriva om det här och på Facebook hoppas jag att det ska sätta lite press på mig och skapa lite pepp.

    Martin, du har många bra idèer, jag ska försöka välja en…

    Erik, ett lag låter ju inte helt dumt…

  13. Salvan skriver:

    Att springa eller cykla ger mig utrymme att låta tankarna röra sig fritt, att låta hjärnan styra sig själv. Det hjälper mig att hantera en jobbig dag, en jobbig känsla eller kroppslig rastlöshet. Jag håller med om att det är introvert verksamhet i stunden, men liksom sömn ökar det möjligheten för mig att ha givande sociala kontakter andra stunder.

    Resonemanget att man är patologiskt introvert och skyr social kontakt stämmer om det handlar om att springa 8 till 16 timmar om dagen. Det behöver väl inte vara allt eller inget?

  14. Oskar Henrikson skriver:

    Om det inte är allt eller inget så kanske det är lite? Dvs om du gillar att springa lite så är du lite introvert… och alla är vi ju förhoppningsvis introverta, någon gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.