Multitasking: Konsten att göra allt på en och samma gång, del 1

Läsa läxor, kolla mail, spana in kompisarnas Facebookstatus, skriva lite på en uppgift, svara på sms, lyssna på musik, laga mat, surfa in på E-bay. Gymnasieungdomars vardag präglas ofta av att hålla många uppgifter i huvudet samtidigt. Men det finns en gräns för hur mycket en människa klarar av.

Människans förmåga att ta in, bearbeta och använda information har länge varit en viktig del av psykologins område, och utgör grunden för den så kallade kognitionsforskningen. I nästan ett sekel har det studerats hur bland annat uppmärksamhetsförmågan påverkas av störande moment i vår omgivning, liksom hur stor kapacitet arbetsminnet har när vi exempelvis försöker komma ihåg siffror. Genom att låta individer utföra väldigt specifika uppgifter upprepade gånger har man i experiment kunnat urskilja hur enskilda delar av vårt tänkande fungerar.

Samtidigt ställer vardagliga sammanhang ofta helt andra krav på människans sätt att hantera information än laboratoriernas avskalade värld. I de flesta fall behöver vi nämligen kunna bearbeta och reagera på intryck från en mängd olika källor, som när vi försöker prata i telefon medan vi håller på med tvätten. Förmåga att kunna ägna oss åt flera uppgifter parallellt eller i följd, så kallat multitasking, är en otroligt värdefull resurs som ständigt hjälper oss i vårt dagliga arbete.

Tack vare människans förmåga att arbeta med flera saker parallellt kan vi automatisera vissa mindre krävande uppgifter och därigenom ägna våra begränsade mentala resurser till mer komplex problemlösning. Vissa handlingar tar då inte lika mycket fokus i anspråk, och vi kan samtidigt arbeta med sådant som fordrar större tankeverksamhet. Ett exempel är att vi kan sortera bland mejlen i inkorgen samtidigt som vi diskuterar med en arbetskollega på jobbet, eller att följa med i en föreläsares resonemang under tiden vi antecknar.

– Människan har i grunden fina förutsättningar för att jobba med flera uppgifter samtidigt, vi är skapade för det, säger Britt-Marie Stridh, legitimerad psykolog och psykoterapeut med mångårig erfarenhet från Stressmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Där har hon mött många patienter där arbetsminnets kapacitet sjunkit och de behöver stöd i att återerövra den tidigare välfungerande förmågan till multitasking.

– När vi blir alltför stressade av att ha för mycket att göra så sjunker koncentrationsförmåga och episodiskt minne drastiskt. Då får vi svårt att göra flera saker samtidigt, säger Britt-Marie Stridh.

För att ta reda på hur multitasking påverkar människan har man inom kognitionsforskningen studerat den tid det tar att byta från en uppgift till en annan, och sedan bli klar med hela arbetet. Genom att sedan laborera med förutsättningarna, till exempel hur lika eller olika två uppgifter är varandra, går det att komma fram till vilka faktorer som försvårar för vår förmåga att jobba med flera saker parallellt.

Robert Rogers och Stephen Monsell, forskare i experimentell psykologi vid University of Cambridge i England studerade hur väl försökspersoner lyckades byta mellan två olika, men väldigt enkla uppgifter. De fann att trots att det var lätt för deltagarna att förutspå vad de skulle göra härnäst, kostade det ändå tid att växla. Effekten kvarstod även om individerna hade fått träna på uppgifterna innan testets början, något som visar på att hjärnan alltid tycks behöva en viss tid att anpassa sig efter nya villkor.

Att multitasking spelar en viktig roll i vårt samhälle märks inte minst på arbetsmarknaden där förmågan att kunna ha mycket igång samtidigt ses som eftertraktad egenskap. Det ställs stora krav på att den enskilde individen exempelvis ska kunna vara involverad i flera projekt parallellt, samtidigt som förmågan är snabbt kunna byta arbetsuppgifter tillhör vardagen. Britt-Marie Stridh håller med om att både skola och arbetsliv i dag ofta kräver en hög förmåga att hålla många bollar i luften.

– Och de förutsättningarna ser ju lite olika ut hos oss människor, säger hon och påpekar att det är individuellt när det blir för mycket för oss.

Britt-Marie Stridh betonar vikten av att ta små och täta pauser, oavsett vad för slags uppgifter man sysslar med.

– Vi måste komma ihåg att ta mikropauser. Det kan räcka att man går ut i köket och hämtar en kopp kaffe, bara man lyfter blicken från datorn en stund. Ett arbetspass bör inte vara mer än 30 till 40 minuter långt, sedan behöver vi en paus, säger Britt-Marie.

Missar vi att pausa ökar risken att vi drabbas av stress och stress sänker arbetsminnets kapacitet.

– Både positiv och negativ stress påverkar oss likadant, men så länge vi inte blir stressade fungerar det ofta bra att ha flera uppgifter att göra samtidigt, menar Britt-Marie Stridh.

Text: Alexander Rozental & Jenny Rickardsson

 

Bild: soerenheuer/flickr.com

Publicerades ursprungligen i Modern Psykologi