Intervju om barn och skärmar med professor Mikael Heimann

Det debatteras en hel del om hur man som förälder ska göra när det kommer till skärmar och barn. Alla som har barn kan säkerligen vittna om vilken effekt en iPad och ett Youtube-klipp har. På vissa barnavårdscentraler uppmanar de föräldrar att hålla sina barn borta från skärmar. Något som kanske bidrar till att föräldrar håller tyst om användandet av denna digitala barnvakt. I skrivande stund har Youtube-klippet Babblarna (6 gånger) över 22 miljoner visningar, vilket måste innebära att vi är många som tagit till detta knep.

Men vad säger egentligen forskningen? Vi tog kontakt med Mikael Heimann, leg. psykolog vid Linköpings universitet, för att få lite klarhet kring detta.

Berätta lite kort om dig och vad du jobbar på just nu.

Jag är i grunden psykolog – har arbetat många år som psykolog i barnpsykiatrin, men arbetar idag som forskare i utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet där jag är professor. Min forskning har i första hand fokuserat på den allra tidigaste utvecklingen, hur barn från födelsen lär sig genom observation antingen det handlar om att lära sig utföra nya saker eller utveckla sin samspelsförmåga. Nyckelord för mina studier är imitation, minne, uppmärksamhet, språk och mentalisering. Utöver spädbarnspsykologi så är jag också intresserad av att bättre förstå barn med funktionshinder, framför allt barn med autism.

Som nybliven förälder så funderar jag en del på det här med skärmar. Råden jag får går isär. Vad säger det rådande forskningsläget om småbarn och skärmar?

Vilka skärmar? Vilka barn? Kort kan man säga att vi till stor del saknar forskningsbaserad kunskap men den vi har säger att frågan är för generell. Det handlar om:
1) hur gammalt barnet är
2) hur mycket och hur ofta barnet tittar på en skärm
3) vad det är barnet ser
4) varför barnet tittar på en skärm
5) om barnet tittar ensamt eller tillsammans med en vuxen
6) hur familjens skärmkultur ser ut

Så rent kort:

Ju yngre barn, desto mindre skärmtid.

Varför? Jo barn lär sig snabbare i samspel med andra personer, för små barn i första hand föräldrarna. Forskare pratar här om ett överföringsproblem, på engelska ”transfer deficit”, vilket innebär att samma innehåll lärs in snabbare och mer effektivt om det presenteras i den tredimensionella (irl) världen än när samma information ges i 2D. Små barn har svårt att generalisera 2D-information till en 3D värld. Det betyder inte att barn inte kan det, men att det tar längre tid, att det är en tröskel de måste över. En tröskel som också gäller för 2D information presenterat via en bilderbok. Hur motverka detta om man nu ändå vill använda 2D? T ex genom många repetitioner kombinerat med att en vuxen samtalar med barnet kring det som sker på skärmen.

Skärmtid måste ses i sitt sammanhang och i relation till annan lektid och relationstiden med mamma och pappa. Och man måste vara medveten om att små barn, även om de härmar det de ser och verkar ha roligt, kan ha svårt att förstå den verkliga betydelsen av det de ser. ”Transfer deficit” är som starkast under de 2-3 första åren i livet, innan språk och symbolfunktioner utvecklats.

Men det är ett tidens tecken att Statens Medieråd i sin senaste enkät till föräldrar kunde konstatera att ca 25 procent av ettåringarna har spelat någon form av dataspel.

Vissa videos är extra populära bland nyblivna föräldrar (och deras barn). I skrivande stund har klippet “Babblarna” över 17 miljoner views. Klippet är snabbt, färgglatt och ganska så intensivt. Finns det någon typ av video som är att föredra när det gäller barn? Alltså när det gäller format och innehåll.

Åter handlar det om vad det är man vill uppnå. Det du beskriver verkar fungera bra för att fånga uppmärksamheten men är kanske inte lika bra om man vill att barn skall bli både roade och lära sig något väsentligt. Sedan får vi åter betänka barnets ålder. Mycket små barn hänger inte med i alltför snabba klipp.

De kan tyckas fångade men är nog egentligen mer förbryllade.

Det pratas ju mycket om varningar för skärmar och barn men finns det någon forskning på eventuella positiva effekter hos barn som spenderar tid framför skärmar från tidig ålder?

Åter så tar jag den lätta vägen och poängterar att vår kunskap är bristfällig. Men vissa kunskapsbitar har vi. Forskning framför allt i USA har till exempel visat att hur mycket små barn tittar på digitala media (datorer, smartphones, surfplattor eller TV) är associerat med övervikt. Så det finns en rent fysisk konsekvens. Dessutom kan det påverka synen negativt.

För små barn är det viktigt att lära sig om sin omvärld och att bygga upp en trygg relation till viktiga vuxna. Detta görs bäst i ett tredimensionellt samspel med mamma och pappa.

En amerikansk forskningsöversikt kring små barn och digitala media avslutade med följande råd:
– Tänk igenom hur du vill att dina barn skall använda digitala media
– Sätt rimliga begränsningar vad gäller tiden så att barnet får tillräcklig tid att utforska den verkliga 3D-världen
– Var delaktig! Titta på det som barnet tittar på. Och gör det tillsammans med ditt barn.
– Hjälp ditt barn att använda och förstå nya begrepp, ny information, som de lär sig via digitala media. Koppla informationen till 3D-världen.
– Se till att det barnet ser på är åldersrelevant och interaktivt. Dvs att barnet är engagerat och delaktigt, inte bara en passiv mottagare.
– Undvik att ha TV och andra media på i bakgrunden. Stäng av när media inte används.

Och till detta vill jag tillägga:

Lägg undan din smartphone när du är med ditt barn. Fokusera på var barnet är någonstans, skapa en gemensam upplevelse!

Stort tack till Mikael Heimann, klicka här om du vill läsa mer om hans forskning vid Linköpings universitet.

Vill du ha ännu mer barnpsykologi? Spana in denna kurs med barnpsykologen Malin Bergström eller denna om sömn hos barn mellan 0-1 år.