Ett rambrott?

Om du vill förändra någons beteende, tror du då att belöning fungerar bättre än bestraffning? I så fall håller nog de flesta kunniga psykologer med dig. Belöning fungerar bättre än bestraffning för att förändra någons beteende. Fler och fler som inser detta. Det innebär att vi kan använda den enkla belöningsprincipen för att få fler människor till flourishing. Eller?

I den här posten kommer vi att se att belöningsprincipen tyvärr kan få tråkiga konsekvenser. Vi kommer också att lära oss att vi kan rama in situationen på ett bättre sätt för att undvika dem.

Ett exempel på belöningsprincipen är att man på vissa arbetsplatser har infört bonussystem. Personalen får en bonus, belöning, för det de gör bra. Men ibland går det galet. I amerikansk sjukvård har det exempelvis gått så långt att sjukvårdspersonal förvränger diagnoser, eftersom behandling av värre diagnoser också medför högre bonus. I stället för en lunginflammation kan en person få “aspirerande lunginflammation med potentiellt akut eller kroniskt hjärtfel”. Andra exempel visar att personal som strävar efter en bonus är mindre kreativa och mer självcentrerade jämfört med de som enbart har en fast inkomst.

Dessa exempel är för mig bekräftelse på att ett system kan införas som har ett gott syfte, men får fel konsekvenser. När vi ramar in framgång i ekonomiska termer, finns också möjligheten att fiffla med systemet och ta genvägar till högre bonus.

Exemplen från sjukvården talar sitt tydliga språk. Men att strävan efter pengar förändrar människors beteenden har setts även på annat håll. I experimentella studier har man visat att fokus på pengar tenderar att göra människor mindre hjälpsamma och mer fokuserade på sig själva. En så enkel sak som att se pengar på en datorskärm i samma rum fick deltagarna i ett experiment att be mindre om hjälp och undvika att hjälpa andra, jämfört med de som fått se någonting neutralt på datorskärmen.

Hur kan vi rama in situationen på ett bättre sätt?

Psykologin har sedan länge gjort skillnad mellan inre och yttre faktorer för motivation. Pengar och bonusar är ett exempel på yttre motivation, medan värderingar och meningsfullhet är exempel på inre motivation. Det kluriga är att yttre motiverande faktorer har en tendens att överskugga inre motivation. Inom sjukvården blir detta extra tydligt, då många söker sig dit med viljan att hjälpa andra. När fokus läggs på lön och bonus, glöms det lätt bort.

Vi behöver alltså rama in situationen annorlunda och fokusera mer på inre motivation. Det kan ha betydelse vad medarbetare och chefer talar om i vardagen. Om snacket i fikarummet handlar om nästa månads löneutbetalning (yttre motivation) eller om jobbet känns meningsfullt (inre motivation) får stor skillnad gällande motivationen.

Genom att rama in ett samtal, en situation eller ett helt jobb med fokus på inre motivation, kan vi komma närmare flourishing. Det mår vi alla bättre av.

Sammanfattning:

  • Att belöna personal med pengar och bonusar för att göra ett bättre jobb, kan ibland göra att kunderna eller patienterna får lida.

  • Fokus på pengar tenderar att göra människor mer självcentrerade och mindre hjälpsamma.

  • Genom att fokusera på inre motivation och prosociala faktorer, når vi närmare flourishing.

Referenser: Vohs, K. D., Mead, N. L., & Goode, M. R. (2006) The Psychological Consequences of Money. Science. Vol 314. 1154-1156
Woolhandler, S., Ariely, D. & Himmelstein, D. U., (2012) Why Pay for performance may be incompatible with quality improvement. BMJ. No. 345

 

Du kan göra vardagen enklare, effektivare och bättre för människor. Vill du veta hur? 
Kontakta Beslutsbyrån.

  • Guest

    Det artikeln beskriver är studier som tydligt visar att belöningsprincipen fungerar. Folk gör mer av de beteenden som förstärks, precis som belöningsteorin förutsäger. Precis som du skriver så fifflar folk för att få belöning, belöningen ökar fifflarbeteenden. Belöningsprincipen fungerar!
    Att man förstärker beteenden som gör folk mindre hjälpsamma är inte belöningsprincipens fel. Den fungerade även här, folk gjorde det de blev belönade för!
    Du får de beteenden du belönar. Det resultatet visar är att det är lätt hänt att belöningssystemet leder till andra beteenden som vi inte önskar oss. Det är inte belöningsprincipens “fel”, det är hur principen används. Det är bara ytterligare ett bevis för att principen fungerar.

  • leife

    Myten om inre och yttre motivation dyker upp igen.

    Dina egna ord om prosociala faktorer visar problemet. Det liknar Self determination theory och dess fokus på ”samhörighet” som en inre motivator – ”att känna närhet och koppling till andra människor, att man bryr sig om andra och att andra bryr sig om mig”. Vad är det om inte social, yttre, förstärkning?

    Det kanske finns någon form av inbyggt socialt behov hos flockdjuret
    människan. Om vi vill påverka beteenden hos samma flockdjur är det
    gruppen/omgivningens svar på beteendet som styr det. Hur prosocial eller ”inre
    motiverad” du än är så kommer du inte att upprepa ett beteende ifall
    omgivningen ignorerar eller bestraffar det beteendet. Effektivaste sättet att
    öka beteendet är att omgivning belönar det.

    Att de andra i fikarummet belönar prat om lön eller prat om meningsfullhet är en yttre påverkan. Att denna yttre påverkan styr samtalsämnet vid fikat är klassisk belöningsteori. Den teorin visar också att denna yttre påverkan på verbalt beteende kan påverka andra beteenden som tankar eller handlingar. Relational Frame Theory har en del intressanta empiriska rön kring detta och de bygger vidare på den klassiska belöningsteorin.

    Varför förvirra folk med inre och yttre motivation när det finns en empiriskt väl förankrad teori sedan över 100 år som både förklarar beteenden och ger verktyg för att ändra beteenden?

    Även om inre motivation skulle finnas, vilken nytta har psykologer, ledare, tränare eller andra av det? Andra är per definition yttre aktörer och kan bara jobba med det. Även om jag försöker förstå och utnyttja din inre motivation så kan jag bara göra det med yttre medel, jag kan inte peta direkt i din hjärna. Den som vill påverka andras beteenden kan bara använda yttre medel.

  • Niklas

    Jag kan inte riktigt förstå varför, ni som hittills har kommenterat på denna artikel, vill styra andras beteende. Varför ta bort deras möjlighet att själva förstå vilket resultat de värdesätter och hur de ska nå detta resultat?

  • leife

    Jag trodde du skrev om eftersom du inleder med orden” om du vill förändra någons beteende”. Har jag tolkat det fel? Jag tolkar det som att du vill styra andras beteenden. Semantiskt är det samma begrepp för min del, styra andras beteenden eller förändra andras beteende. Jag skrev bägge inläggen, det blev två inlägg och det första blev guest på grund av min krånglande webbläsare.
    Jag vill verkligen inte ta bort någon möjlighet från någon att själv förstå vilket resultat hen värdesätter och hur hen ska nå detta resultat. Jag vill underlätta det genom att påpeka felaktiga slutsatser.

    Jag ville påpeka två saker, främst.

    1. De exempel du tar som ”bevis” för att belöningsprincipen inte fungerar, är tvärtom exempel på att belöningsprincipen fungerar. Samtliga dina exempel visar att belöningsprincipen fungerar och ändå ifrågasätter du den. Att man belönade ”fel” beteenden är inte principens fel. Tänker jag fel där?

    2. Dina exempel på ”inre” motivation går att förklara med den ”yttre” belöningsprincipen. Tänker jag fel där?

    Att pengar och bonusar dessutom inte är bra förstärkare av beteenden är ett av inlärningspsykologer välkänt faktum som ekonomer brukar bli förvånade över. Det är inte pengarnas fel utan okunskap om vad som påverkar beteenden. Inlärningspsykologin är svårare än man tror att förstå fullt ut.

    Psykologifabriken har som mission ” att göra det lätt och roligt att använda insikter från psykologin för att utvecklas!” Jag stöder helhjärtat den missionen och tycker att ni gör ett bra jobb. Att se er sprida missuppfattningar om belöningsprincipen kändes fel och därför ville jag kommentera det.

  • http://jonashjalmar.tumblr.com/post/14558785058/jonashjalmar Jonas Hjalmar Blom

    Hej leife och Niklas.

    Jag tycker att det är riktigt kul att inlägget har dragit kommentarer till sig och jag ska ge mitt svar här, främst på de synpunkter leife gett (för om jag förstått det rätt är även “Guest” leife).

    Först och främst tror jag att vi är överens om en viktig sak: belöningsprincipen fungerar. Det beteende som förstärks kommer troligtvis att utföras mer. Det gäller oavsett om beteendet värderas till bra eller dåligt.

    Sedan nämner leife detta:

    De exempel du tar som ”bevis” för att belöningsprincipen inte fungerar, är tvärtom exempel på att belöningsprincipen fungerar. Samtliga dina exempel visar att belöningsprincipen fungerar och ändå ifrågasätter du den. Att man belönade ”fel” beteenden är inte principens fel. Tänker jag fel där?

    Kanske är artikeln skriven på ett otydligt vis, eftersom den missuppfattats. Men, jag kan inte hitta påståendet att belöningsprincipen inte skulle fungera. Kan du hjälpa mig att förstå hur du tolkat texten?

    Däremot menar jag att den kan användas på ett sätt som får oönskade konsekvenser. Som du leife nämner, är det ett bevis på att principen fungerar.

    Därefter verkar det som att leife förutsätter att inre motivation inte kan förstärkas med yttre beteenden. Jag är övertygad om att man kan, och ska, förstärka faktorer som kan bidra till inre motivation, genom yttre påverkan. Exempelvis genom att fråga och uppmuntra kring de faktorer som bidrar till en inre motivation.

    Alltså: att använda den “yttre”belöningsprincipen för att fokusera på “inre” motivation.

    Jag tackar för att du helhjärtat stödjer vår mission och tackar och bockar för kommentarerna. Det är sådant här både jag som skribent och ni som kritiska läsare lär oss någonting av. Det blir lite intellektuell gymnastik, javisst, och det mår vi alla bra av.

    Angående Niklas kommentar så har jag svårt att få klarhet i den. Skulle du kunna förklara lite mer vad du menar med att “ta bort deras möjlighet att själva förstå vilket resultat de värdesätter och hur de ska nå detta resultat?”?

    Hoppas på fler givande diskussioner!

  • leife

    Hej, vill börja med att be om ursäkt för att jag trodde att Niklas var författaren. Jag slarvade i min läsning.
    Bra att vi är överens om att belöningsprincipen fungerar! Jag uppfattade kritiken som riktad mot den principen och att man måste jobba mer med det luddiga “inre” motivation.
    Det jag menar kring inre motivation är att den förstärks av yttre beteenden, precis som du. Problemet blir att då är det inte inre motivation vi jobbar med, yttre påverkan på beteenden = yttre motivation.
    Eller så definierar du inre motivation som unika människors unika förstärkare, dvs att olika människor behöver olika yttre förstärkare. Normalt definierar ex SDT inte inre motivation som individens unika förstärkare.
    Är det din definition av inre motivation att det är den människans unika förstärkare så är jag med på tåget!

  • http://jonashjalmar.tumblr.com/post/14558785058/jonashjalmar Jonas Hjalmar Blom

    Jag förstår leife. Och det du säger om “unika förstärkare” gillar jag skarpt. Jag har inte sett det på det viset tidigare, men det stämmer ju att de unika förstärkarna påverkar den inre motivationen, genom yttre påverkan på beteenden.

    Återigen, riktigt kul att få dessa kommentarer, det gör att både jag och säkert flera andra läsare får ett litet intellektuellt träningspass som gör oss ännu skarpare i längden.